Jul jul, strålande jul!

Så var det redan mellandagar igen! Julen var väldigt mysig, vi firade med Joels släkt och det blev inte mindre än 7 barn (+ bebisen i magen) mellan 0 och 8 år, och 4 hundar på det (varav våra iofs utgjorde 50 %) så ni kan ju tänka er att det var intensiva dagar? Men mysigt var det! Jag är ju julvän så det förslår, och tyckte som vanligt att allt gick väldigt fort förbi.

Men - julen är ju faktiskt inte över än! Ikväll ska vi till brorsan och byta julklappar med honom, och efter imorgon så jobbar jag inte längre, dvs jag kan sitta och mysa med julmusik och läsa böcker i granens sken hela dagarna! :)

Jag trodde ett kort ögonblick att det skulle bli en julaftonsbebis, men icke! Nu får bebis gärna vänta tills efter lördag, dvs från 1:e januari, sedan är det fritt fram!

Min pappa är rolig, han hade köpt gummiband och träningsDVD så att jag ska kunna komma i form i hemmet efter att bebisen är född. Det ska bli riktigt kul att prova på gummibandsträning, får se om jag orkar/hinner prova redan idag. :) Jag provade faktiskt ca 10 löpsteg när jag var ute med hundarna tidigare, mest för att se hur det kändes. Kan sammanfatta det som: oj. Det kommer verkligen bli en pärs att ta sig tillbaka. Men jag längtar! Längtar efter att få träffa min bebis och längtar efter att bli rörlig igen!

Men innan dess ska jag suga ur det sista ur julen! :) God fortsättning allesammans!

Bebis har vänt sig!

Idag var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan. Hon kände efter att lille bebisen nu har vänt sig med huvudet neråt, och att bebis också har sjunkit ner med huvudet en bra bit ner i bäckenet. Barnmorskan sade att det inte behöver betyda att bebisen ska födas tidigare, men kan kan väl hoppas! :-) Är ju ändå i vecka 33+5, och även om förlossningen kan vänta några veckor till så behöver det väl knappast dröja 6 veckor innan allt sätter igång? Hoppas hoppas!

Jag har nu gått upp 13,5 kg sen första invägningen.. Huu.. Lite oroväckande.. Skyller på att jag åt precis innan jag vägde mig.. ;-) Men det känns som om jag skulle kunna passera mina tänkta 16 innan det är klart.. Jaja, bara bebisen mår bra så får väl jag tampas med kilona efteråt sen!

Jag är ju numer sjukskriven på 50% och det känns helt rätt. Underbart att komma hem och vila en stund på dagen! Känner att jag mår så mycket bättre!!

Nej nu kurrar magen igen *surprise surprise*. Dags att göra nåt åt det!

För trött, för jobbigt, men rätt soft?

Jaha, då var man sjukskriven också. Visserligen "bara" på 50 % men ändå. Det gör att jag känner mig klen.. Klarar inte av att jobba fulltid liksom, hallå eller? Samtidigt som det känns helt underbart att gå hem vid lunch. Gå hem och kunna sova en timme på eftermiddagen och kunna promenera med hundarna när det fortfarande är dagsljus. Och i ärlighetens namn har jag ju inte så många pass kvar att jobba heller! Sisådär 17 pass innan det är dags för semester som följs av föräldraledighet. Men man undrar ju lite vart det kommer barka hän med drygt en och en halv månad kvar och denna känsla av att vara helt slut efter en halvdags jobb? Hur blir det då i slutet, när jag kanske dessutom bär runt på en massa vätska? Jag får helt enkelt leva för dagen och njuta så länge jag är såhär "pigg". ;)

Tankar från soffan

Jag och magen sitter vid kaminen, har precis klämt i oss tre pannkakor och lite surkål (och nej inget av det är någon craving, men jag fullkomligt älskar surkål och kan tydligen äta det till allt..) och pustar ut efter en hundpromenad på ca 5 km. Ingenting egentligen och ändå har jag känslan av träningsvärk i benen. Benen känns inte ens fräschare av mina stödstrumpor heller, suck. (Och kompressionsstrumpor som ska vara så bra!?)

En stor del av mina lediga dagar spenderar jag här i soffan, med tröjan upprullad över magen så jag kan ses bebisens minsta rörelser. Är fortfarande mer fascinerad av det skådespelet än av den mest spännande thrillern.. :) 58 dagar är det kvar nu. Och jag vet att efter nästa helg kommer dagarna rulla på ännu fortare. Jag brukar tycka att advents- och jultiden är den tid på året som går allra allra fortast, men det kanske är för att jag njuter av varenda sekund och knappt vill att det ska ta slut. Men när det gör det denna gång så börjar allvaret snart. Då blir vi tre istället för två och jag får vara hemma hela dagarna, åtminstone till en början. Underbart! Låt livet börja!! Fram för fler filosoferande dagar i soffan, men i sällskap av den bästa skatt som livet kan ge!

Min bästa vän soffan!

Tänker tillbaka..

..på 17 oktober 2009. Min första - men inte sista - mara. Upptäckte att en kompis lagt in målgången på min mobil..

Förmodligen tröttaste ögonblicket i mitt liv, so far... Men jag vill gärna köra igen! Växjö Marathon 2011 - here I come. Alternativt Lidingö 2011. Eller ja, hmm, vi får se vad jag orkar med.. Jag har ju faktiskt inte fött barn innan så jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig. Nuförtiden blir jag ju trots allt helt slut av att gå snabbt uppför trappan till övervåningen... :S

Men visst blir man lite peppad av att tänka på att jag hade drygt 42 km i benen när jag kom "spurtande" i målgången.. :) Och så sliten var jag inte heller.. Gjorde Jönköping osäkert på kvällen och dagen därpå var jag och två kompisar och bowlade.. Men nästa gång ska ändå vara så mycket bättre - och snabbare!

Ett stolt ögonblick! :)

2 månader kvar...

...redan knappt 10 kg plus och sover numera som en kratta. Jag, som aldrig haft problem att sova, vaknar nu flera gånger varje natt! I natt var en av de sämsta sovnätterna i mitt liv men det kan också bero på att vi hade besök av en gosig 4-åring i sängen.. Och är man inte van vid det, ja då kan man i mitt fall inte sova över huvud taget. Det är inte ofta man tittar på klockan och önskar att tiden ska gå fortare så att man får gå upp snart!? Inte nog med att vi hade en gäst i sängen, bebisen sparkade och rörde sig dessutom NON STOP i natt. Och inte lite heller - det kändes som om hela sängen skakade av rörelserna! Det försvårade insomningen något om man säger som så...

Annars mår jag ganska bra. Jobbar ju som vanligt och går ut med vovvarna varje dag. Pappa skrattade idag åt mitt sätt att gå; han tyckte att jag rörde mig som en gammal tant, och kommenterade dessutom att han tyckte att jag såg svullen ut i ansiktet. Tack pappa, vem vill inte höra sånt? Alltid lika kul att känna sig snygg.. Men, som sagt, det är faktiskt "bara" 2 månader kvar nu. Om 2 månader (+- några dagar eller nån vecka) är jag mamma!! Helt otroligt!! Även om jag har vetat det länge nu känns det ändå helt ofattbart att ta in. Gissa om jag längtar efter att få träffa min lilla älskling?

Måste avsluta med något helt annat, nämligen en hyllning till ett internetföretag. För ett tag sen köpte jag en begagnad mobil som var låst till tre. Jag beställde då en upplåsningskod via ett företag som heter www.gnylf.com. Koden hann jag dock inte få innan det redan var dags att lämna in telefonen på service, eftersom den hängde sig och startade om sig konstant. Fick tillbaka telefonen idag, och skulle nu äntligen låsa upp den. Döm om min förvåning när inte koden fungerade! Började dubbel- och trippelkolla alla siffror och kollade sedan på reparationspappret. Där stod det att de bytt någon del som inte sade mig någonting. Kollade för säkerhets skull så att IMEI-koden skrivits av rätt, då det är den de använder för att få fram rätt upplåsningskod. Då ser jag att IMEI-numret var helt annorlunda. De har alltså bytt telefonens innanmäte - inte undra på att det inte funkade! Men vad besviken jag blev, här hade man betalt 299 kr för en kod som jag inte ens kunde använda! Eftersom jag tyckte att det sved lite för mycket att beställa en ny kod direkt så mailade jag företaget och beskrev vad som hänt och skrev att jag hoppades och bad om lite goodwill från deras sida även om jag givetvis hade förståelse för om de inte kunde bistå mig med ny kod utan kostnad. Svaret kom på mail en kort stund senare där de skrev att de självklart ställer upp såhär i juletid och allt, och eftersom jag mailat på ett så trevligt sätt! Snacka om att det gjorde min dag! Hurra för snälla människor! Hurra för www.gnylf.com! Nu ska jag fira med att baka ut mina lussekatter! :)

Foglossning?!!

Idag hade jag ett inbokat besök hos sjukgymnasten, eftersom jag haft vissa problem med rygg och bäcken på sistone.. Allt blev ju mycket värre efter att jag var och simmade för två veckor sedan! Då kom jag knappt upp ur bassängen, för jag hade så ont. Nu är det något bättre (men tennisspelandet på Kreta skulle jag skippat med facit i hand) men jag känner fortfarande av smärtor från och till. Så anyways. Sjukgymnasten konstaterade att det verkar vara från bäckenet som smärtan kommer och gav mig övningar för att förebygga mer ont.
Det roliga i besöket var när sjukgymnasten sade att hon hade sett att jag springer mycket. (Hur kan hon ha gjort det undrade jag.. Syns det på benen?) Det visade sig att hon bor granne med brorsan och har honom på facebook, så hon hade följt vårt långdistansbattle i våras! :) Tänk vilken form man var i då!

I söndags, alltså den 17:e var det exakt ett år sen jag sprang första (men inte sista!!) maran. :) När bebisen vuxit till sig lite hoppas jag kunna köpa en bra löparvagn, sen är det full rulle igen!

Efter en underbar vecka med god och myck

Efter en underbar vecka med god och mycket mat, bad, sol och en hel del läsning i solstol är vi nu tillbaks i verkligheten. -5 var det när vi vaknade i morse.. Viss skillnad från det ca 20-25 grader vi hade om mornarna i Rethymnon... Som vanligt gav resan blodad tand samtidigt som vi är medvetna om att detta var vår sista barnlösa resa på länge länge.. Så då är frågan: vart ska vi och bebisen åka nästa gång? :) Är nu i vecka 27 och har läst mig till att bebisen har goda möjligheter till att klara sig bra om den skulle födas nu. Hurra! :) Nu kan snart nedräkningen börja. :)

Måste bara berätta! Det var så otroligt

Måste bara berätta! Det var så otroligt häftigt igår! Jag satt i soffan och kände hur det lille pyret härjade som bara den i magen, så jag tänkte se om det syntes något.. Och när jag tittade på magen så flyttade sig plötsligt hela naveln! Pyret måste ha gjort en kullerbytta för det kändes precis så, men det var så coolt att se! Som en liten alien som lever rövare på något sätt! När pyret sparkar, slår och tumlar runt glömmer man snart bort att man man har ont i ryggen och magen.. :) Mys på hög nivå!

Vinter + gravid = klädtrubbel!

Varför satsar inte fler klädbutiker på mammakläder? Nu när det börjar bli kallt på mornarna börjar det bli knivigt att hitta saker att ta på sig.. Som fortfarande passar... Och med tanke på att jag ska växa en hel del ytterligare under de resterande tre månaderna, och att det faktiskt bara blir kallare och kallare.. Ja, det orsakar vissa problem. Ett alternativ är ju att låna makens jackor, men hur kul är det att gå runt i ett tält i flera månader? Inte för att maken är någon gigant, men mansjackor är rätt stora.... Och även om jag inte ser mig själv som så värst fåfäng, så är det kul att känna sig fin ibland också.. Så då började jakten på en jacka som faktiskt skulle passa!! Det var inte lätt vill jag lova.. Jag har nog sökt igenom varenda nätbutik, och fann till slut en jacka som såg okej ut, verkade varm och inte var något ockerpris på. Thanks heavens for mamalicious! När jag ändå hade shoppingbyxorna på passade jag på att beställa ett par varma, gosiga fodrade stövlar. Även här fick det praktiska gå före allt annat. Det är faktiskt viktigare att jag har sköna varma skor när jag struttar runt med magen/vagnen än att jag går i kalla, höga (fast ruggigt snygga) moderiktiga stövlar. Så varm - det lär jag nog bli i vinter också!

På jobbet denna veckan har det varit flytt till nya huset. Det kommer bli kanon att börja jobba därifrån! Nytt, ljust, fräscht! Och jag tror jag ska ta tag i min träning nu också.. Löpning är ju numera uteslutet, men gymma två gånger i veckan borde jag klara av! Med nya fräscha gymmet blir det definitivt roligare att träna! Och dessutom tänkte jag och några kollegor köra frukostsim på tisdagar.. Det blir nog en rätt härlig höst ändå! :)

Underbara älskade höst! Dagar som denna,

Underbara älskade höst! Dagar som denna, svala, soliga dagar med hög, klar luft är nog de bästa som finns! Absolut bäst ur springsynpunkt! Inte för kalla och inte för varma.. Men nu får jag nöja mig med promenader. I ärlighetens namn sprang jag de första 200 metrarna på promenaden. Katten fick nämligen för sig att hon skulle med, då är bästa sättet att springa ifrån henne, annars går hon bara vilse när hon kommit en bit hemifrån. I alla fall. Dessa 200 meters jogging var potentiellt de jobbigaste någonsin! Jag är så framtung numer att jag höll på att stupa framlänges! Och stegen var tunga och högljudda! Vilken chock! Faktiskt! De där 7 extra kilona känns! Ska bli spännande att börja med träningen igen när bebisen kommit till världen.. Eller kanske inte. Jobbigt lär det bli åtminstone.... Tror jag håller mig till mina promenader ett tag till och låter hundarna springa desto mer. :)

Vb: Fint besök blev det i helgen! Min lå

Fint besök blev det i helgen! Min långväga kompis Josh och hans kompis Bruce bilade genom Sverige och Norge och tog sig tid att spendera ett dygn hos oss! Sjukt kul att träffa Josh igen, det händer inte för ofta.. Också kul att lära känna Bruce lite bättre! Honom har jag bara träffat några gånger för sisådär 7-8 år sedan nere i Basel. Jag visade grabbarna Torsbys sevärdheter, vilket gick ganska fort kan tilläggas! De visade i sin tur biltältet som de hade på taket på Bruces Landrover. Imponerande. Och vad ressugen jag blev! Tur att det är dags snart igen! :)

Ett generande långt avbrott!

Nu var det länge sedan jag skrev något. Verkligen länge sedan! Det har liksom känts lite...menlöst att skriva i denna löpningsinriktadeblogg när jag knappt löpt ett steg på väldigt länge! Och anledningen? Jag är gravid. Och blev faktiskt avrådd att springa ett steg innan 12:e veckan (utan att jag ens nämnt min normala veckodos!!). Och jag är dessvärre som jag är, dvs inte så intresserad av någon annan träningsform, och har därför mest tagit snabba promenader nu. Periodvis har jag formligen klättrat på väggarna, men skrämmande nog anpassar man sig till ett mer passivt liv ganska fort!
Vecka 12 är passerad sedan en dryg månad nu, men löpningen har pinsamt nog inte kommit igång igen ändå av olika orsaker.
Fram tills början på våren så kommer bloggen inte handla lika mycket om löpning som om livet i stort. Jag har fortfarande som ambition att faktiskt komma igång lite lätt igen redan under graviditeten, men med tanke på att jag blir större och tyngre för var dag som går så kommer det knappast bli lätt! En sak är iallafall säker; jag ska skärpa mig med bloggandet!

I brist på löpning... Så får det bli en

I brist på löpning... Så får det bli en väldig massa promenader. Hundarna tycker egentligen bättre om det än om löpning, nu hinner de ju nosa på allt de vill! Förutom promenader idag så har jag även pysslat i trädgården, i brist på jordfräs så gräver jag för hand. Jobbigt är bara förnamnet...

Rädd, riktigt rädd.

För tre veckor sen sprang jag tio mil under en vecka. Idag fick jag andnöd av att gå uppför en brant backe. VAD HAR HÄNT??? Kan konditionen verkligen försvinna så fort? Blir nästan gråtfärdig.. :(

Bloggtorka

Mitt bloggande har legat av sig lite på sistone.. Jag har haft mycket annat att stå i, och träningen har ju också blivit lidande av diverse anledningar, vilket medför ett visst glapp i bloggningen.
Jag ska försöka springa på fredag, om jag orkar. Sedan måste jag av medicinska skäl ha ett uppehåll på åtminstone ett par veckor. Ärligt talat suger det, men som jag känner mig nu så är det inte så lätt att springa i vilket fall som helst. Bara att hålla tummarna för att allt går bra och att jag kan börja springa försiktigt så småningom igen!
Jag får glädja mig åt alla er som kan springa, och så får jag väl springa i vatten eller gå med stavar eller nåt annat (fjantigt). Behöver jag tillägga att jag sällan tränar nåt annat än löpning och därför tycker all annan träning är pisstråkig?

Idag hade vi trivseldag på jobbet med en släng av dödligt allvar. Trevligt att umgås och gött att vara ute hela dagen.. Men vad TRÖTT man blir. Skulle kunna somna sittande. Måste hålla mig vaken några minuter till. 60 min till. Sen är Grey's Anatomy slut. Då ska jag zzZzzZzzzzoooovaa!

En bra anledning till att inte sova än...

Jaha. Det var det.

All träning, alla svettiga timmar jag varit ute - till ingen nytta! Okej, lätt överdrivet då. Faktum att jag (nästan) älskat varje sekund är ju också rätt väsentlig. Men av tre inbokade tävlingar i vår blir även tävling nr 3 inställd. Surt sa räven, men ibland är det bara att bita ihop. I slutänden är det förhoppningsvis till det bästa? Och jag har ju resten av livet på mig att tävla, bara att ta nya tag! Men för att plåga mig själv ytterligare ska jag till Sunne ändå imorgon och tråna åt alla andra som FÅR och KAN springa! Och drömma att jag var en utav dem. Och att jag verkligen höll mitt 5min-tempo. Det får bli nästa gång. Nästa halvmara. Eller kanske nästa mara. Life goes on. Suck.

Gäller att hitta löpglädjen igen nu. Borde kanske inte bli så svårt..

Söndagsångest?

Jag minns när jag brukade ha det. Söndagsångest alltså. Idag är den som bortblåst. Det kan ju också bero på att jag är ledig imorgon.. ;) Men sen jag började jobba så har jag väldigt sällan söndagsångest eftersom jag väldigt sällan jobbar just måndag till fredag. Det där snutjobbet har sina fördelar.. ;)

Veckans träning är det dock inte många fördelar med. Två ynka pass blev det! T-V-Å! Helt otroligt dåligt egentligen, men kanske bra för kroppen att få en liten brejk. Dagens pass blev med klubb Lasse. Lasse himself var inte närvarande idag, men jag och Sandra sprang sammanlagt 12.6 km, varav de sista 3 på bana där vi testade olika hastigheter. Jag vill ju gärna springa i 5 min-tempo nästa helg men tvivlar lite på min egen förmåga. Men det kanske är värt ett försök? Går det inte så går det inte.. Går jag ut i 5.30-tempo, vilket jag VET att jag klarar, så kanske jag känner när jag kommer i mål att jag kunde gett mer? Jag har ju trots allt aldrig gått ut för hårt, så det kanske är dags att prova och pressa mig lite mer än vanligt?

Helgens väder har varit helt otroligt! Igår ställde vi fram utemöblerna och njöt av kaffe och glass i solen!

Jag o maken.. Och två tiggiga hundar..

Imorgon blir det återigen hundkurs för att försöka få lite fason på Enya. Efteråt blir det en tur med Sandra igen, veckans enda längre pass, för på lördags smäller det ju! Nedräkningen mot Sunne löparfest kan börja.....

Verkligheten kontra media

nwt.se - Män flydde från singelolycka

Ja ser man på. Vad olika man kan uppleva saker.. ;) Kul att läsa om jobb man på, även om man kanske inte alltid upplever saker på samma sätt som de senare skildras i media...


Endast ett löppass än så länge denna vecka - skärpning! Men sanningen att säga så har faktiskt benen varit lite tunga efter förra veckans slit, och jag vill ju inte riskera något inför nästa helgs halvmara.. Men imorrn ska det bli hyfsat långpass.. Och förhoppingsvis Lasses på söndag!

Vardagslyx! :)

Vardagslyx! :)

Återhämtningspass

Dagens pass.. Återigen var det roligt att springa, inte ett måste - utan något jag gör för att jag vill och mår bra av det. Jag tog ett lugnt pass för att känna efter att benen fungerade. Och det gjorde de! Jag märkte ärligt talat inte så stor skillnad från ett vanligt pass när jag INTE sprungit 10 mil veckan innan.. Gött, då vet jag att det bara är att köra på! ;)

Första tiomilaveckan!

Från att ha sprungit knappt 5 mil förra veckan så dubblade jag mängden denna vecka. 10.3 mil. Nu när man är inne i "svängen" känns det inte så extremt! Men ändå, om man tänker efter lite så inser man att 10 mil ändå är mer än de flesta Svenssons springer i månaden! Det känns bra. Jag känns bra. Mina ben känns extremt bra. Hurra åt mig!
Det är svårt att tänka sig att jag i vintras kämpade på med 8 kmrundor i 6.30-mintempo och tyckte det var jobbigt.. Konditionen har verkligen blivit bättre om man säger som så! :)

Det blir dessvärre inget Landsjön Runt nästa helg, så nu får jag lägga ALLT fokus på Sunne Halvmarathon. Men inga fler tiomilaveckor nu. Det räcker med 6 mil. :)

Otroligt. Helt otroligt.

Förra veckan var jag helnöjd med min träningsmängd av 49 km. Denna veckan är förvisso inte normal på något sätt, men jag är än så länge uppe i 83 km. Och då har jag ett pass kvar att springa imorgon... Men nu måste jag medge att det känns i kroppen. Benen känns ganska stumma när man kommit några kilometer. Men vad gör väl det när jag LEDER!!! :)

Igår "fuskade" jag lite och drog i mig en tub med energy-gel efter ca 14 km. Känns egentligen lite overkill att ha med det på en 20 km-runda, men jag hade några tuber kvar efter maran och tänkte att jag lika gärna kan göra åt dem!?

Yummy? Nja, mest kletigt.

Hundarna sällskapade mig halva rundan igår, andra halvan pluggade jag in musik i öronen.

Lite roligt var det igår på jobbet, när vi hade att göra med en person som frågade "vad skulle ni göra om jag sprang iväg nu?", varpå jag replikerade "då skulle det inte dröja länge innan du hade mig flåsande i nacken". Min kollega sade "Ja, henne springer du inte ifrån, hon har sprungit 65 km den här veckan". Personen tittade på mig och sa "Hmmf, ja säkert". Kollegan försökte övertyga honom, men han sade samma sak även nästa gång. "Mmm, visst." Då kände jag att mina prestationer kanske är ganska extrema för Svenssons, hehe. ;)

Dagens pass blev en ny slinga, mycket backe, så nu är benen än stummare än innan.. Men vad gör väl det som sagt. Tur att jag har ett osedvanligt tjockt och bångstyrigt pannben! Eller det som är innanför... ;)

Shoes on fire! Jag borde verkligen inves

Shoes on fire! Jag borde verkligen investera i ett par löparskor till! Stackarna hinner ju inte återhämta sig mellan passen! De hinner knappt svalna innan det är dags igen! ;) Var ute på långpass innan idag, ska blogga mer om passet imorgon.. Men kan säga att det slutade på dryga 20 km och en mycket nöjd Rebecka. Nu leder jag med 18 km. Han får ligga i om han ska klå mig nu, brorsan!

Sorry bro..

..men trashtalk funkar inte på mig. Det snarare triggar igång en process som är svår att stoppa! ;)
Jag har nu sprungit 3 dagar i rad, blir fjärde idag. Summa hittills: 45 km. Siktar på ca 2 mil idag, men var faktiskt rätt stel i benen igår. Men vad gör man inte för den ljuva äran, vinsten av att ha klått min bror i löpning. Snabbare kommer jag aldrig bli, men orka springa längre, ja segern känns inom räckhåll!

Stelare ben än på maran lär jag väl ändå inte få.. Så då är det lugnt! ;)

Jag fick en förfrågan idag..

..vad äter du? Har du några tips på bra mat? Nånting måste du ju göra rätt eftersom du springer som du gör. Och ja. Nånting rätt gör jag nog. Men mycket fel också. Jag föreslog en sallad som den ovan - så god att det känns som en efterrätt. Och sen sade jag att jag äter relativt bra mat - men mycket skräp vid sidan av. Kakor, godis, you name it, I eat it... Jag tror egentligen man kan äta vad som helst, så länge man är långdistanslöpare. Men jag råkar tycka bättre om bra mat med mycket fibrer och grönsaker. Vilket kanske är tur med tanke på vad jag tycker om godis.. :)

Vad äter du helst för mat?

Och då var det igång!

Idag hade jag och Sandra bestämt att vi skulle springa ihop. Jag tog tacksamt emot så många kilometer som möjligt, med syskonfejden i baktanke. Vi gav oss ut en underbar runda, mestadels grusvägar i ett skönt tempo. Precis lagom för att kunna prata obehindrat, även om vi allt flåsade en del i uppförsbackarna.. ;) Slutsumman på kilometrarna blev 18.55. Inte så pjåkigt!

Pratade med Andreas i telefon sedan; han var väldigt nyfiken på hur långt det blev.. Han lät förvånad över längden på passet, men å andra sidan så behöver han bara springa minst en kilometer idag så är han ikapp. Mitt hopp är att han ska ta någon vilodag, och då ska jag bränna på allt krut jag har, så att han åtminstone får det riktigt jobbigt om han ska ikapp igen! ;)

Efter löpningen idag kände jag att mitt blonda jag ville ut igen - sagt och gjort gick jag tillbaks till ett blondare svall.

Nu ska jag prova en egen variant av Coltings laxsallad. Det kurrar i magen bara jag tänker på det! Granatäpple och babyspenat - here I come!

Bakom mina solglasögon....

The battle of the fittest!

Det började som ett facebook-inlägg.. Jag skrev veckomängden som jag sprang förra veckan varpå brorsan replikerade med att denna veckan SKA han springa längre än mig, om det så innebär att han ska springa till Sydpolen. Såå, sagt och gjort, tävlingen kunde börja. Det förstår ni väl att man inte säger nej till en sån utmaning!? Då kommer enda kruxet.. Jag sprang inget idag, medan brorsan sprang 17 km. Jag ligger alltså redan 17 km back. Det är illa! Nu vill det till att jag springer många kilometer varje dag resten av veckan. Men jag är redo! The battle of the fittest has begun. Och jag ska inte gå förlorande ur striden!

Syskonskaran + brorsdotter. Kombatanterna är jag och brorsan till vänster. Bring it on!

Hur kunde glassbilen veta att jag satt o

Hur kunde glassbilen veta att jag satt och längtade efter en glass? :) Bra dag att sälja glass på! Kan inte bestämma mig för om jag känner mig vuxen eller ofantligt barnslig när jag köper glass från glassbilen... Gott var det i alla fall. Precis vad jag var sugen på! Nu blir det promenad i det underbart ljuvliga vädret!

Ny vecka, ny dag, tusen möjligheter...

..och solen skiner idag igen! Är det inte fantastiskt? Fast tusen möjligheter var kanske att ta i.. Några möjligheter är kanske mer rätt.. ;) Idag blir det t ex en sväng in till det de kallar "stan"; ska hjälpa brorsan länsa huset på de sista prylarna. Sen blir det gemensam lunch nånstans i "stan", och i eftermiddag blir det hundpromenad med grannen.

Får se om det blir någon löpning idag, har ju egentligen vilodag, men efter att brorsan sagt att han ska springa längre än mig denna vecka - no matter what - så blir jag ju rätt triggad att springa mer än vanligt.. ;) Han ska inte få det för lätt tänker mitt tävlingsinriktade jag. Återkommer i ämnet! Over and out!

Helgens löpning

Jag hade "länge" (säkert sen i onsdags eller nåt) planerat att springa med Klubb Lasse idag och söndagar innebär ju långpass så gårdagens pass tänkte jag ta som ett försiktigt återhämtningspass på drygt 11 km. För en gångs skull pluggade jag in mp3'n med bra musik i lurarna och lämnade hundarna hemma. Jag kände bokstavligen hur jag flög fram till "Telephone" med Lady Gaga och Beyoncé och fortsatte plöja fram i ett skönt tempo. Jag intalade mig själv att jag inte skulle titta på klockan utan bara springa i en fart som kändes bra, men det gick ju som det brukar. Efter en snegling på klockan som visade att jag sprang i 5.22-tempo, så tänkte jag "hmm, springer jag på bara lite lite lite fortare så kanske jag klår tiden från förra gången jag sprang runt sjön". Sagt och gjort, tempot ökade till ett snitt på 5.17 min/km och min lugna avslappnade löptur blev återigen en, visserligen skön, men tvångsmässig tidspress. Men visst sprang jag fortare! :)
Dagens pass var desto bättre! Alltid bra att springa med någon annan! Alfons, Lasse, jag och Sandra höll ihop och sprang på ca 5.55-tempo. Lite långsammare är normalt, men rätt skönt det med. 16.4 km blev resultatet och med strålande sol hela tiden. Det är så det ska vara när man springer! Jag och Sandra konstaterade nöjt att "detta är livet". Eller currere necesse est... ;)

Uppvärmning inför gårdagens pass.. ;) Vilket jag känner av idag, haha! Inte löpningen, men min tramsiga hopp-sparks-uppvärmning...

Säkra vårtecken!

1. Vårblommorna börjar dyka upp...

2. Katten, som tjocknat till under vintern av all inaktivitet, börjar plötsligt vilja gå ut igen

3. Det ska till varje pris badas...

4. Äntligen slipper man alla lager av kläder under löppassen


5. Viktigast av allt: Man kan dricka sitt kaffe utomhus! :)

Vilka är dina vårtecken?

Runner's High!

Det är detta ögonblick jag väntat på hela vintern! När jag kämpat på i pinsam >6min-fart och undrat hur i hela världen jag ska orka springa lätt och ledigt i 5.30 träningsfart, eller 5 min på tävling för den delen.. Och så idag bara händer det! (Tänk - Triss-reklamen har rätt! Plötsligt händer det - faktiskt!) Jag skulle "bara" springa runt sjön, en sväng på ca 11.3 km, och skulle ta en lätt runda.. Och tycker att jag springer lugnt och ledigt.. Och snittar 5.21 min/km. OCH DET VAR INTE SÄRSKILT JOBBIGT! Eureka! Hoppet har inte övergivit mig! Tänk, alla svettiga pass i beckmörker med pannlampa GAV faktiskt utdelning! Om jag springer så lätt på träning ska det väl knappast vara några problem att öka farten 20 sek på tävling?
Jag är euforisk. Inte blev det sämre för att jag sprang i solnedgång i ett fantastiskt vackert scenario med fågelkvitter och vårdofter. Runner's high, är det såhär det känns? :)

Motivationsförlust

Jag tappade allt vad träningsmotivation heter idag. (Nån som sett den?) Jag fick verkligen fysiskt tvinga mig själv ut! Jag satt och mumlade mindre acceptabla ord hela tiden medan jag klädde på mig, knöt skorna och faktiskt även under de första kilometrarna, SEN släppte äntligen den negativa känslan.

Jag hade som plan att springa 10 km i lugnt tempo, (det var allt jag kunde uppbåda min energi till) men efter ett par km så gjorde det dåliga intervallsamvetet sig påmint, så istället körde jag 20 min uppvärmning, drygt 16 min i nästan tröskeltempo och sedan 20 min nedjoggning på det. And it was all gooood! Efteråt är jag sjukt glad att jag kom ut. Även om det var en enda stor lerkläggpöl på vägarna.

Det är lite märkligt med mig. Tränar jag varannan dag eller oftare så klättrar jag på väggarna de dagar jag INTE tränar, men har jag ett längre uppehåll (som nu, 4 dagar) så är det så rätt svårt att kicka igång kroppen igen. Men nu är det gjort, och imorgon väntar veckans långpass. :)

Har förresten insett att jag har vissa likheter med Jonas Buud, efter att ha läst intervjun med honom i RW. (Förutom faktum att han springer ca 1 ½ min snabbare/km, men det är en petitess i sammanhanget.. ;) Han beskrev det som så, att han inte gillar intervaller eller löpning som blir för fysiskt jobbig. Som han såg det så sprang han bara på. Och har man sett på maken! Det är ju precis så jag tänker! Intervaller, backträning eller för den delen korta snabba distanser är ju jättejobbigt och gör dessutom ont! 20 km däremot är ju bara att springa på.

På tävlingar är man ju i och för sig inställd på att det ska vara jobbigt och göra ont på så det är en annan femma. Men under träning ska det mest flyta på! Det är alltid roligt att känna att man har något gemensamt med eliten. ;)

Precis så här känner jag mig! Med två nä

Precis så här känner jag mig!
Med två nätters halvrisig sömn och dagar fulla med aktiviteter så känner jag mig rätt slut! Dessvärre känner jag mig också lätt febrig så jag har tyvärr fått avstå träningen. Hårt, men det känns onödigt att ta några risker!

Jag var förresten iväg och provsprang de underbart häftiga Nike Lunarglidesen och.... Jag blev besviken. Visst, de kändes väl bra, men jag hade förväntat mig att de skulle kännas helt otroliga. När jag dessutom jämförde med New Balance 1064, efterföljaren till mina nuvarande skor, ja då försvann Lunarglidesen helt ur bilden. Tyvärr. De är oerhört snygga men för mina fötter räcker inte det. När det dessutom framkom att jag nog borde ha elite-modellen eftersom jag har ett så neutralt löpsteg så förlorade de mycket av sin charm också. Det var ju rosa-grå jag ville ha. Men nu blir nog New Balance glada när de får ha kvar mig som nöjd kund istället, för 1064 får nog bli nästa sko, och den köper jag hellre hos Lasse! :) Får bara betala in till klubb Lasses först så jag får utnyttja rabatten.. ;) Håll tummarna för att jag är pigg imorgon så jag äntligen får springa igen!

Glad Påsk! Nu ska vi snart hugga in på p

Glad Påsk! Nu ska vi snart hugga in på påskbuffen, sen väntar godis, godis och mer godis. (Jag tror det får bli sockerstopp efter påsk...) Hoppas att ni alla får en härlig påsk med mycket mat och härlig löpning såklart!

Oj, nu blev jag kär! Det kanske är tur a

Oj, nu blev jag kär! Det kanske är tur att vi bor på liten ort där löparutbudet är lite begränsat.. Nu var vi inne på Stadium nere i Uddevalla och jag blev alldeles till mig över Nikes nya lunarglide! Dessvärre blev det inte bättre efter att jag provat dem.. Suck. Ska provspringa dem på löparband nästa gång jag har tillfälle, det är inte helt omöjligt att det blir dem nästa gång..

Och där sprängdes gränsen!

Mentala gränser är ganska intressanta.. Och det finns gott om dem i löpning! Jag minns första gången jag skulle springa en mil och tyckte det kändes ohyggligt långt, men när man väl sprungit den så visste man ju att det gick och då var det bara att springa på.
Samma sak upprepar sig. Nu senast i höstas med första maran. Jag trodde inte det skulle gå egentligen och mina dåliga tankar ville att jag skulle bryta efter en avverkad fjärdedel av loppet, men se det gick ju det med!Resten av hösten var ganska lat, och det är först nu på våren som jag lagt på lite mer krut på träningen. Och idag sprängdes en gräns för i år... Första gången i år som jag sprang över 20 km och det gick ju faktiskt rätt bra det med. :) Så nu är det bara att köra på, jag vet att kroppen och musklerna håller, nu är det bara att öka hastigheten. Om en månad smäller det!

Vilket pass det var idag för övrigt! I morse spöregnade det, men lagom tills jag skulle ut så vräkte det ner blötsnö istället. Grusvägarna var minst sagt geggiga, och efter bara några kilometer sipprade det första iskalla vattnet fram mellan tårna. Härligt. Också härligt när man sen tar av sig skorna och tårna är alldeles skrynkliga, precis som när man badat. Och det är väl det fötterna har gjort i och för sig. Fast i skorna. Tack o lov för vår skotork! Den har använts flitigt på sistone!

Såhär ser en 2-mila löpare ut. :)

Inte ironiskt alls

Visst ni att jag har en väldigt musikalisk hund? Jorå, så är det faktiskt. Varenda gång vi spelar på keyboarden så kommer han och sällskapar oss och sjunger.. Idag blev det en fin fyllning till "För kärlekens skull". Det är så härligt när man får lite positiv feedback för spelandet! Ibland kommer han och knuffar bort händerna från tangenterna också. Hade han bara kunnat, så hade han säkert spelat själv också!

Jorå, såatte

Kaloridag

Idag är det vilodag. Jag hade egentligen tänkt gymma sista timmen på jobbet, men sen blev det ingen tid till fysträning.. Jag ville inte heller stanna kvar i stan efter jobbet eftersom hundarna var ensamma hemma. Så idag laddar jag depåerna med diverse snask (jag vet, det är verkligen obra, men jag är en slav under sockret!!) för att imorgon ge mig ut på en 20 km-runda.. Det var alltför länge sen sist och kroppen längtar faktiskt efter ett riktigt långpass.. Visst, jag sprang rätt långt igår med, men det är nåt visst med 2 mil.. *drömmer*
Men fram tills imorgon förmiddag ska jag snaska på! :)

Ett under att jag ännu inte nallat av påsen. Den sparas till Grey's Anatomy ikväll! :)

Mästarnas Mästare

Då var det klart! Armand Krajnc blev mästarnas mästare 2010! En mycket värdig vinnare! Det var ett spännande avsnitt idag; när det blev klart att Tomas Johansson skulle komma i finalen blev jag så glad att jag började klappa i händerna och skrika (vilket triggade igång hundarna rätt bra kan jag tillägga).. Det var så oväntat och roligt! Alla tre var värdiga finalister, men det kändes kul att det var just Tomas som knep finalplatsen ändå!

Jag kommer sakna att sitta bänkad på tisdagkvällarna, och hoppas min önskan slår igenom; att Mästarnas Mästare ska ta in både kändisar och "rookies"; vanliga motionärer (dvs att jag får vara med! ;) ). Jag tycker man blir så extremt sugen på att testa hur många av momenten som man själv hade klarat, eller kanske t.o.m presterat bra i! Men tills dess (den dagen lär knappast inträffa) så går mina hyllningar till Armand Krajnc, denna sköna människa! :)

Mästarnas Mästare 2010

VIKTigt

Det är lätt att snöa in sig på vikt.. Att väga sig varje dag och förfasas över att vågen kanske visar ett halvt kilo mer än igår.. Eller att man kanske gått ner ett kilo och jublar åt detta? Jag vill med mitt inlägg absolut inte förespråka för stort viktfokus eller erkännande av dagens kroppsideal, huvudsaken är att man mår bra och trivs med sig själv!! Men jag ska erkänna att även jag haft lite viktnoja till och från. Det blev inte bättre av att jag var hos en välkänd löparbutikskedja och frågade om råd eftersom min höft gjorde ont när jag sprang och expediten sa: "ja det är sånt som kan hända oss tyngre löpare". Precis vad varje tjej vill höra? Eller?
Jag tycker själv att jag har lätt att lägga på mig (om jag inte tränar alls vill säga), men folk som hör det fnyser och tycker att jag hånar de som verkligen har lätt att lägga på sig. Och ålrajt, jag lägger kanske inte på mig så att jag blir direkt överviktig, men i alla fall så att det syns en markant skillnad som jag själv upplever som mindre positiv. Titta bara på mitt talande exempel nedan; under ett halvår i Schweiz med förändrade kostvanor och i princip ingen träning gick jag upp 10 kg på ett halvår. Så kom inte och säg att jag inte kan.

Numera äter jag i princip vad jag vill, även om jag försöker äta bra och tack och lov faktiskt inte tycker om fet mat. Dock älskar jag kakor och godis, vilket är en väldigt stor last och synd för mina tänder. Men ändå kan man ha mer eller mindre bra dagar. Det är otroligt vad man ser subjektivt på sig själv!
Men för att återgå till vikt: 10 kg plus (kanske bara 7 i dagsläget förstås) eller dagsform? Då och nu, vad tycker du är bäst?

Choklad och öl kontra lakrits och långdistanslöpning

Långpass med Sandra

Idag var det dags igen! Löpning ihop med Sandra. :) Hon kom ut till mig så jag fick fundera ut en lämplig rutt. Det är ju inte helt enkelt än med tanke på att alla små skogsstigar fortfarande är översnöade (och efter det förmodligen är alldeles för klafsiga), men håller man sig till grusvägarna runt omkring så går det rätt bra. Sandra hade med sig Buster, så vi började med att springa en kort runda på ca 5.5 km där Buster och Enya fick följa med. Sedan lämnade vi av Buster och Enya här hemma och släppte istället ut den store besten (Alfons). Sedan var det bara att ge oss av runt sjön Kläggen igen. Irriterande nog hade jag råkat trycka av min Forerunner så av första rundan registrerades bara 400 meter. Tur att Sandra också hade en Forerunner så jag kunde få åtminstone hela distansen och framför allt tiden!
Idag var det faktiskt trögt, även om vi pratade på friskt hela tiden. Benen kändes lite tunga och jag kom aldrig in i andra andningen kändes det som. Men det gick ändå. Summa summarum 16.6 km, så det får man väl vara nöjd med!!

Efter träningspasset följde den numera obligatoriska koppen varm choklad, och idag, dagen till ära slank det även ner en Farmers. ;) Men nu ska det lagas mat på riktigt, och självklart ska måltiden toppas med en kopp Java!

Mmmm, Farmers!

Inställningar ändrade..

Nu ska det gå att kommentera inläggen för alla, även om man inte har google-konto! Skriv gärna en rad! :) Natti natt!

Dagens (veckans/månadens?) höjdpunkt!

Dagen började så smått med ett (surprise surprise) löppass. Jag skulle träffa min kära vän Eva på en kopp (vuxenvälling) kaffe latte inne i "stan" kl 13.00 och sov för en gång skull ut ordentligt.. (Ända till klockan halv tio, vilket är ovanligt sent för att vara mig, men så hade jag ju en ovanligt intensiv jobbvecka förra veckan också...)

Detta resulterade iallafall i att jag hade ca 45 minuter på mig att springa, om jag skulle hinna duscha och fixa till håret också - och tro mig - det behövs! Jag ser inte mig själv som så jätte-utseendefixerad, men det finns gränser.. Jag vill inte gå utanför huset och se ut som ett penntroll i håret! Kort och gott, tiden jag hade var 45 minuter, så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i lervällingen som en gång var en grusväg. Trots det geggiga underlaget så sprang jag fortare än vanligt. Jag brukar ligga på runt 5.45 min/km i träningstempo, men nu snittade jag 5.20.. Och visst kändes det att det var jobbigare, men det var ju inte bedrövligt mycket jobbigare. Så då tänkte jag med glädje i själen att det nog inte är någon omöjlighet att springa Landsjön Runt på 5 mintempo! Vi får väl se.. En månad återstår..

När jag kom hem från besöket på byn och även en sväng hos bilfirman i Sunne, så väntade en avi på posten.. Det enda jag kunde se var att jag hade ett paket från Basel att hämta ut, vilket i sin tur gav mig två alternativ! Antingen var det från au-pairfamiljen (inte särskilt troligt) eller från min underbara vän Catta (mer troligt). När jag väl öppnade paketet skrattade jag högt!


Förutom brev skickade hon med ett foto på sig själv, FARMERS <3 (en sorts müsli-bar som jag brukade köpa när jag bodde där nere, en Starbuck's mugg och en brand-new Marian Keyes-bok! Me like. Men allvarligt talat. Hur mycket älskar man inte den här tjejen som skickar såna underbara bilder på sig själv? Skulle lägga till en närbild på det sköna fotot, men blogger vill inte riktigt vara med idag, så ni får snällt vrida på huvudet om ni vill kolla in den skönaste tjejen i världen! Jag är sååå ledsen att vi inte träffas oftare! Nu blir det till att skriva svar!

Imorgon väntar nytt pass med min nya löparkompis. Kul!! Är så mycket roligare med sällskap!

Springa med sällskap...

Egentligen ska jag inte klaga, jag har ju nästan alltid sällskap när jag springer, oftast av den vackre herrn nedan och ibland också med det andra lilla yrvädret.. Men idag fick jag finsällskap av mänskligt slag! Det var riktigt roligt, och den gamla invanda vägen tänkte jag knappt på eftersom vi sprang och pratade hela tiden. :) Kul att ha träffat någon här i lilla Torsby som ändå är så lik mig själv! Hur stora är oddsen att man ska träffa någon som har boxer, gillar att springa och som också är en riktig godisgris?! :) Dagens pass blev allt som allt ca 12.6 km med några avslutande spurter. Härligt och väldigt roligt med sällskap som sagt! Ser fram emot sällskap till fler långpass och gärna även tävlingssällskap! :) Men nästa pass får jag nöja mig med min kära vovve!

Jokern a.k.a världens goaste Alfons

Mer och mer övertygad!

Jag har skrivit tidigare om att jag lääänge länge varit en motståndare till löpband. Varför springa på ett och samma ställe och stirra in i en vägg/möjligtvis en teve när man kan springa i naturen och få en massa sinnesintryck, underbara dofter, ljud och skiftande miljö?

Men.... Dagar som denna, när man trott att våren äntligen varit på gång, och det öser ner en decimeter blötsnö till, dagar när man "tvingas" sätta på sig skidglasögon när man springer för att slippa springa och kisa, dagar när man trampar snett vartannat steg eftersom man inte ser hur hjulspåren på grusvägen går, då allt bara är vitt vitt vitt, dagar då man måste torka av skidglasögonen var 50e meter eftersom de snöar igen.. Ja, såna dagar känner jag faktiskt att löpband skulle kunna vara ett alternativ. Det är bara att konstatera; idag var det ingen höjdare att springa utomhus. Mina tänkta 16 km blev ynka 6, men med förhoppningen om att ta dagens långpass imorgon istället. Sammanfattningsvis; snö på våren suger!

Utrustad för att springa i ovädret

Jag kanske ser glad ut, men mitt hjärta gråter! ;)

Utslagna hjältar! Jag känner mig alltid

Utslagna hjältar! Jag känner mig alltid i underläge när vi springer, hundarna blir ju aldrig trötta. Men att döma av vad de gör så fort vi kommer in så kanske det faktiskt tar lite på deras krafter också. :)

Längtar ofantligt mycket efter sommaren!

Längtar ofantligt mycket efter sommaren! Sol, värme, grillkvällar på altanen, bad, slappa dagar i brassestolen, härliga långpass i linne och shorts, ackompanjerad av fågelkvitter... Men jag får nog plågas med snön ett bra tag till? :( Dagens löppass: kort, 8 km, hann inte mer innan jobbet. Satsar på 12 km imorgon. Lagom och bra. :) Planerad veckodos: ca 50 km.. Härligt härligt!

Sugen?

Det finns alltid ett lopp varje år som lockar lite mer än alla andra.. Och idag var det dags för påhälsning i brevlådan med påminnelse om vad som komma skall. Gissa om jag blev sugen! Gillade starkt årets t.shirt också! LL-t-shirt med citat på latin?! Vad kan möjligtvis bli bättre? (Okej hade den varit i funktionsmaterial hade jag nog gillat den snäppet bättre, men man kan inte få allt! Och man kan inte bara ha springkläder heller!!) ;)

Men visst var den läcker? :)

På resande fot... Idag har hela dagen sp

På resande fot... Idag har hela dagen spenderats på resande fot. Tyvärr inte till Paris denna gång, bara runt i dalarna i bil. Inget jobb, ingen löpning, bara massa mil i bil! Samtidigt som jag känner mig dödstrött efter nattens jobb så kryper det i kroppen för att jag inte rört något på mig idag! Och imorgon blir det nästan samma sak, men då SKA jag på något sätt lyckas klämma in ett löppass innan jobbet! Längtar redan! Träningsjunkie? Jag? Näääh! ;)

Ny vecka - nya tag!

Veckans första löppass! Jag kunde inte hålla mig från att springa idag. Jag vet att jag enligt schemat egentligen har vilodag, men jag missade faktiskt en dag förra veckan, så den måste jag ju ta igen?! ;) Dagens pass blev ett 10 km pass där tempot sakta men säkert stegrades från ca 5.45 min/km till att mot slutet ligga närmre 5.10 min/km.

Jag känner mig som en gammal ridhäst som pinnar på mer på hemvägen... Faktiskt omedvetet till en början, det var bara sista kilometern som jag medvetet tryckte till lite mer i steget. Det kändes dock att jag sprang långpass igår, inte så mycket i benen som på flåset. Men skönt var det, och nu kan jag sitta med gott samvete i bilen på jobbet hela kvällen/natten. :)

Laddar för fullt innan passet.. ;)

Mums!

Kvällsmat. Nygräddade pannkakor. Kan det bli en bättre avslutning på en söndagkväll?

Satt och kollade på "hollywoodfruar" innan och höll på att skämmas ögonen ur mig! 50-åriga cougars i utsvängda leopardtights som beter sig som om de vore 16 och fullkomligt dreglar över 20-åriga killar! Sen har vi Anna Anka som smutskastar sin ex-man i teve, men fortfarande vill kalla sig hans efternamn.. Till råga på allt tycker att hon är snyggast i världen och är inte rädd för att säga det... Även om hon verkligen hade varit snygg skadar inte en smula ödmjukhet!? Det var upprörande pinsamt. Den enda jag känner lite sympati för är Maria Montazami. Hon framstår som ganska oförarglig. Inte skarpaste kniven i lådan, men ljusår trevligare än Kajsa.. Jag menar Anna Anka. Jag vill bara skaka om de überrika kärringarna, (för det är verkligen rätt benämning på dem) säga till dem att växa upp och sätta dem i en urfattig by någonstans i världen där varje dag är en kamp för överlevnad. Sen kanske jag skulle tycka bättre om dem..

Underbar dag!

Dagen började med frukost i lugn och ro - fil och müsli såklart! :) Efter lite kaffe åkte jag in till Torsby för att springa distanspass med Klubb Lasses.. Dock dök det inte upp någon mer än jag själv och Lasse, så han frågade hur långt jag ville springa (svarade ca 1 ½ timme) och så sprang vi iväg. Rundan var väldigt härlig, solen strålade och tempot var lagom för att kunna, något mödosamt emellanåt, konversera. Mot slutet av rundan kom en del långa backar, men de gick ändå förvånansvärt bra. Det var endast i en utav dem som benen började på att ge sig tillkänna lite grann.

Efter löprundan, dusch och mat var det hundarnas tur att få sitt. Jag och maken tog en promenad längs med sjön. Något blåsigt, men höll man upp tempot lite grann så gick det alldeles utmärkt. Hundarna är glada och jag är glad! Perfekt slut på helgen!

Dagens träning. För första gången på län

Dagens träning. För första gången på länge körde jag ett pass med klubb Lasses, fast idag var det bara jag och Lasse.. Ett härligt pass i strålande sol, men ordentligt kuperat och bitvis lite jobbigt. Men såhär i efterhand var det precis vad jag behövde! Löpning ÄR verkligen livet. :)

Härlig uppladdning! Lite annorlunda upp

Härlig uppladdning!

Lite annorlunda uppladdning inför långpass.. Men det kan tilläggas att en stadig frukost ligger i botten, och kaffe sägs ju dessutom ha en positiv effekt på löpning. Godis? Återstår att se! ;)

Fel låt vann!

Dåligt röstat, Sverige. Salem borde kammat hem vinsten! Skönare kille får man leta efter! :)
Nu blir det sängen som kallar, imorgon tänkte jag träna med klubb Lasses för första gången på en halv evighet! Kul!!

Det fina vädret fortsätter! Solen skiner

Det fina vädret fortsätter!
Solen skiner idag också! Varför är man alltid som mest sugen på att springa de dagar man har vilodag? Idag, trots bara 5 timmars sömn är det som att kroppen skriker efter att röra sig. Men jag får nöja mig med promenad idag, ska ju trots allt springa både lördag och söndag..