Det är detta ögonblick jag väntat på hela vintern! När jag kämpat på i pinsam >6min-fart och undrat hur i hela världen jag ska orka springa lätt och ledigt i 5.30 träningsfart, eller 5 min på tävling för den delen.. Och så idag bara händer det! (Tänk - Triss-reklamen har rätt! Plötsligt händer det - faktiskt!) Jag skulle "bara" springa runt sjön, en sväng på ca 11.3 km, och skulle ta en lätt runda.. Och tycker att jag springer lugnt och ledigt.. Och snittar 5.21 min/km. OCH DET VAR INTE SÄRSKILT JOBBIGT! Eureka! Hoppet har inte övergivit mig! Tänk, alla svettiga pass i beckmörker med pannlampa GAV faktiskt utdelning! Om jag springer så lätt på träning ska det väl knappast vara några problem att öka farten 20 sek på tävling?
Jag är euforisk. Inte blev det sämre för att jag sprang i solnedgång i ett fantastiskt vackert scenario med fågelkvitter och vårdofter. Runner's high, är det såhär det känns? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar