Och då var det igång!

Idag hade jag och Sandra bestämt att vi skulle springa ihop. Jag tog tacksamt emot så många kilometer som möjligt, med syskonfejden i baktanke. Vi gav oss ut en underbar runda, mestadels grusvägar i ett skönt tempo. Precis lagom för att kunna prata obehindrat, även om vi allt flåsade en del i uppförsbackarna.. ;) Slutsumman på kilometrarna blev 18.55. Inte så pjåkigt!

Pratade med Andreas i telefon sedan; han var väldigt nyfiken på hur långt det blev.. Han lät förvånad över längden på passet, men å andra sidan så behöver han bara springa minst en kilometer idag så är han ikapp. Mitt hopp är att han ska ta någon vilodag, och då ska jag bränna på allt krut jag har, så att han åtminstone får det riktigt jobbigt om han ska ikapp igen! ;)

Efter löpningen idag kände jag att mitt blonda jag ville ut igen - sagt och gjort gick jag tillbaks till ett blondare svall.

Nu ska jag prova en egen variant av Coltings laxsallad. Det kurrar i magen bara jag tänker på det! Granatäpple och babyspenat - here I come!

Bakom mina solglasögon....