Löpning i mörker

Det finns en sorts löpning som jag verkligen hatar. Hatar, avskyr, DETESTE! Meen, som man ändå måste ta till ibland när tiden inte räcker till..

Det handlar om löpning i mörker. Löpning när man ser en liten ljuspunkt ca 5 meter framför sig, allt annat är bara som en stor mörk vägg. Det har väl också mycket att göra med faktumet att vi bor på landet utan gatubelysning (förutom på stora vägen, där man ändå inte vill springa med vagn och vovvar).

Så det som gäller då är pannlampa och reflexväst på - sen är det bara att bita ihop. Och jag haaatar det som sagt. Jag ser tusen glimmande vargögon i skogsbrynet som bara väntar på att sätta tänderna i mina hundar.. Så döm om min glädje när pannlampan slocknade halvvägs idag. Komiskt nog var min första reaktion "släcker de gatubelysningen redan?". För det blev MÖRKT. Jag har lärt mig att försöka se det positiva i allt. Positivt i detta? Det gick fort hem! ;-)

Blogga? Vad är det?

Har nästan glömt hur man gör nu.. Det värsta är att jag inte direkt kan skylla på nåt heller, eftersom själva bloggningen inte tar så värst lång tid.. MEN.. Det kanske beror på att detta delvis är en träningsblogg, och min träning dessa dagar inte är något att skryta med direkt. Det enda jag skulle kunna skryta med är att jag trotsade vädrets makter igår och gav mig ut i ösregn på blank-is. ;-)

Jag provade en ny träningsform i början på veckan; skidskytte. Oh, sweet love. Snacka om kärlek vid första träningstillfället. Eller.. Jaa, nu sköt jag bara. Min skidåkning är ytterst modest, men kanske kan bli bättre i vinter. Jag frågade om det inte fanns något motsvarande korplag för oss som är lite till åren komna, men ändå vill börja med denna fantastiska idrott. Vi får väl se var detta slutar. Förmodligen ingenstans. Det är som vanligt. Förälskelsen i den nya idrotten falnar och jag faller tillbaka på löpningen. Min längst varande kärlek någonsin. :)

One love. Löpning. :)

Vilken flopp!

Dagen D var då äntligen här. Första tävlingen "post-Axel", så att säga. Jag hade ingångsvärdet att jag och en till var anmälda i damklassen. I sista mailet stod det dock att det tillkommit efteranmälningar, så jag höll tummarna för att dessa var till damernas terränglopp.

Men när vi kom dit då fick vi reda på att den andra tjejen dragit sig ur, så det var bara jag. En enda tjej som kan tänka sig att ställa upp på en 5 km tävling, det är pinsamt. Ynka 5 km, det klarar väl alla?? Stor motivation man hade i spåret... Herrklassen var inte mycket bättre. 3 herrar i startfältet..

Jag lyckades iallafall springa ungefär som jag tänkt mig och sprang in på 24.15. Ingen supertid, men med tanke på banans kupering och min obefintliga tempoträning så kändes det ändå helt ok. Nästa år vill jag se fler på tävlingen, så jag får någon att försöka slå! Hör ni det, alla polistjejer där ute?!!

posted from Bloggeroid

Taskig självinsikt? Jag? Japp!

Idag var avsikten att springa ett tempopass i det kuperade Valberget med en kilometertid på blanka 5. Jag tänkte att om jag klarar det, så blir ju terräng SM en piece of cake. Men.. Det visade sig att lilla Rebecka inte hade med i sin tankevärld att jag inte skulle orka det.. Så jag blåste på för fullt från första början och redan efter första brutala backen tog det tvärstopp! Det var mer kuperat än jag mindes, och i kombination med konstant vrickade fötter, snubblande på hala grenar, nertrampning i gyttja och faktiskt dålig självinsikt så var det outhärdligt. Jag var tvungen att stanna 3 ggr för att inte svimma och kilometertiden blev nästan en minut sämre än tänkt. Så mina förhoppningar inför lördagen är minst sagt ljumma. Snyft!


Mina fina skor är inte så fina längre...

posted from Bloggeroid

Tävlingsnerverna sätter in!

Jag har nog tidernas sämsta tävlingsnerver. Min mage kan börja konstra så fort jag anmält mig till en tävling, eller bara jag tänker på den. För att inte tala om själva tävlingsdagen, då mitt humör och min mage är i bott tills tävlingen är klar.

Nu är det iallafall dags igen; på lördag blir det 5000 m terräng för min del. Och som vanligt räcker tanken på startskott och lukten av liniment, så kör det runt rejält i magen. Denna gång tycker jag själv att jag inte har något att vara nervös för, eftersom det (om det inte trillat in någon mer på slutet) bara var jag och en till i damklassen. Dvs hur det än går så kommer jag som sämst att komma tvåa. ;)

Det tråkiga i det hela är att det inte blir SM-klassat eftersom vi var för få anmälda, men men. Jag springer ju mest för att det är roligt ändå! SM och jag känns inte som om det är förenligt i samma mening egentligen...

Men så kan det gå när man har kollegor som övertalar/utmanar en. Och jag fick ju faktiskt byta bort helgens arbetspass för att springa, det är inte fel det heller! Så SM eller inte.. Önska mina tävlingsnerver lycka till!

Dubbelt upp!

Idag tog maken med sig Axel till stan för att kolla på fotbollsmatch. Det var delvis i tjänsten för hans del, men det passade ändå bra att ta med lillen.
Deras utflykt skapade lite egentid för mig, så jag tog tillfället i akt och gav mig ut på en runda. Det har blivit mycket korta distanser på sistone, så nu slog jag på stort och sprang dubbla distansen mot vad jag har brukat göra.. Och det kändes faktiskt riktigt bra! Jag är kanske inte så uselt tränad ändå. :) Så nu när dryga 14 km är avklarade, så är det bara att köra på! Underbart!

posted from Bloggeroid

Uppdaterat värre

Äntligen är jag på rätt nivå igen på jogg.se. Eller ja, rätt nivå i den bemärkelsen att jag inte längre har något pass i klockan som inte ligger på jogg.se. Sen är det ju lätt penibelt att mina kilometer inte är fler än vad de är - för att inte tala om kilometertiden! Pinsamt är bara förnamnet... Dessutom ligger jag bara på 16:e plats på kommuntoppen. I fjol hade jag en period när jag låg topp 3, så jag har ju tappat lite om man säger som så. Men men. It can only go up from here? Nu börjar jag ju jobba igen på söndag, så då kanske träningsrutinerna bli mer fasta igen? Man kan ju hoppas. Med det sagt väljer jag att ta en tupplur istället för att träna med gummiband nu när lilleman sover. Jag tar gummibanden i eftermiddag istället, på hans sena sovtur. Det är inte helt lätt att hitta motivationen när man har en rätt kass natt i bagaget. Men sover jag nu borde jag ju orka sen? Eller?

Vilken hetta!

Idag har det varit riktigt varmt. Sådär klibbigt så det nästan är svårt att andas. Vi hade fikabesök här på förmiddagen, och efter det gick solen i moln, även om hettan bestod. Men jag hoppades på det bästa och satte Axel i joggingvagnen, tog hundarnas koppel och gav oss ut på dagens första träningspass. Usch vad det var tungt! Trots att jag bara sprang 6 km, så kändes det som det dubbla, minst!
Hoppas att dagens andra löppass går bättre! Det ska dessutom avslutas och avnjutas med ett bad! :-)


Svettiga och klibbiga idag!

posted from Bloggeroid

Vilken besvikelse!

Jag hade laddat för lidingö i år. Jag tänkte att jag kanske t.o.m skulle kunna persa.. Hade varit lite häftigt 8 mån efter att ha fött barn! Så döm om min förvåning OCH besvikelse när jag skulle anmäla mig för några dagar sen och upptäckte att det var fullt i startgrupp 4-7. Innan 4:an kan jag inte seeda mig till att platsa och efter 7 vill jag inte stå.. Så vad gör man? Funderar på en repris av Växjö Marathon den 15e oktober.. Men då gäller det att träningen får än mer fokus än idag!! Tur att vi skaffade den där joggingvagnen alltså!

Igår följde jag Claes Åkessons senaste uppmaningen i ledarspalten av RW. Jag sprang obekvämt. Alldeles för varmt för att träna intervaller igår, och tempot var alldeles för högt, men I did it! Jag måste ut ur min confortzone mer, inte bara traska på otaliga km i 6min-tempo....

Löparvagn

Äntligen fick jag då min löparvagn. Det blev en Trille Jogger, efter att jag läst en del positiva kommentarer om den på jogg.se.

Lite tidigt kanske det är att skriva en recension, jag har bara haft ut den 2 ggr, men jag är helnöjd! Den är superlätt, rullar hur bra som helst och RAKT så man slipper parera med ena armen. Sittkomforten verkar också bra. Man justerar ryggstödet med en rem på baksidan. Är remmen helt uppknäppt blir det nästintill liggläge, och drar man åt maximalt blir det normalt sittläge. Och allt däremellan förstås.


Maximalt liggläge.

Axel verkar också gilla vagnen. Mycket att titta på, goa remmar att tugga på, och han har dessutom somnat i vagnen båda gånger vi varit ute. Sammanfattningsvis känns det som ett mycket bra köp, särskilt i förhållande till priset. :-) Nu finns det inget som kan stoppa mig från att ge mig ut på en tur! ;-)

posted from Bloggeroid

Känna, klämma, köpa?

Imorgon blir det en tripp till shoppingstaden Karlstad för vår del. Lite färg ska bland annat inhandlas, men jag tänkte också titta och klämma lite på en sån här:

Trille Jogger löparvagn

Jag har länge velat köpa en löparvagn, för att åtminstone ha möjligheten att ge mig ut på en runda, även om inte maken är hemma. Om det blir köp återkommer jag med recension!

Igår blev det en sväng runt sjön; längsta passet på länge. Pinsamt men sant. 11.2 km slutade klockan på och en dryg timme i tid. Ändå inte helt kass med tanke på min uschla form. Imorrn är det dags igen och på söndag tänkte jag klämma ett riktigt långpass. Nu ska mammakilona bort bort bort!

Nu måste jag skärpa mig!

På sistone har det blivit sååå dåligt med träning! Ett pass i veckan på ca 8-10 km. Under all kritik! Hur ska Lidingö gå egentligen? Jag som skulle sätta pers hade jag tänkt. Nej, nu ska jag skärpa mig. På riktigt. Idag blev det bara 6 km, men jag ska springa imorrn igen. Och på onsdag. Minst 4 ggr i veckan, helst 5. Nu tusan gäller det! Lidingö under 3 timmar, här kommer jag!

En perfekt sommardag!

Idag har varit en helt underbar dag på alla sätt och vis! Jag har fått mycket vettigt gjort, samtidigt som vi njutit av att åka till badplatsen nån timme med en kaffekorg. Och sist men inte minst tog jag precis en lätt löprunda som avslutades med tvagning i sjön. Seriöst alltså, kan livet bli bättre?

Snart går det undan..

..för nu har Axel fått låna en gåstol utav sina kusiner. :) Han fattar inte riktigt grejen än, men tar sig sakta framåt ändå. Roligast är förstås att suga på leksakerna som sitter fast i gåstolen. Nu när han är förkyld täcks de dessutom av ett lager snor. Det är härligt att vara småbarnsförälder ibland.. ;)

Lätt framåtlutad, men det måste man ju vara för att komma åt grejerna med munnen!

Jag har testat att springa med vagnen ett par gånger nu, men det är ingen hit. En löparvagn är väldigt högt på prio-listan nu. Ska bli väldigt kul att jämföra! Dock har det inte blivit någon löpning sedan mitten på förra veckan, både jag och maken slogs ut totalt av magsjuka. Hua, hoppas det dröjer läänge till nästa våg nu!

Klä dig rätt människa!

Ofta när jag kör bil möter jag människor som springer. (Jag möter dock sällan någon då jag själv springer, men det beror väl på mitt geografiska läge..)
Särskilt nu på sommaren då människor som inte springer under resten av året nu är ute och springer..

Dessa människor har en förmåga att inte alls klä sig efter väderlek, eller så kör de Kenyanstyle och försöker svetta av sig några extra gram varje pass. Iallafall springer de ofta med en tröja eller jacka knuten runt midjan. Eller iförd huvtröja och långbyxor när jag själv svettas floder i linne och shorts. Med risk för att låta som en besserwisser så vill jag en gång för alla slå ett slag för funktionskläder. Har man provat att springa i ändamålsenliga kläder med skön passform som transporterar bort all fukt så tar man inte på dig en bylsig huvtröja i bomull, som väger ett kilo mer vid passets slut, någonsin under ett löppass igen!

För att fortsätta gnälla så vill jag också som jag skrev i början, betona att väldigt många, förutom att de springer runt i myskläder, även har alldeles för mycket kläder på sig. Visst, det kan vara lite svalt vid passets början, men efter en kilometer eller två är ju situationen annorlunda. Huvudregel; är det varmare än 15 grader behövs inte något mer än t-shirt och shorts. Möjligtvis undantaget om man springer extremt långsamt, men då snackar vi gå-fart. Så snälla människor, för er egen skull, klä er rätt! Det kommer kännas SÅ mycket bättre, jag lovar!

posted from Bloggeroid