Idag var avsikten att springa ett tempopass i det kuperade Valberget med en kilometertid på blanka 5. Jag tänkte att om jag klarar det, så blir ju terräng SM en piece of cake. Men.. Det visade sig att lilla Rebecka inte hade med i sin tankevärld att jag inte skulle orka det.. Så jag blåste på för fullt från första början och redan efter första brutala backen tog det tvärstopp! Det var mer kuperat än jag mindes, och i kombination med konstant vrickade fötter, snubblande på hala grenar, nertrampning i gyttja och faktiskt dålig självinsikt så var det outhärdligt. Jag var tvungen att stanna 3 ggr för att inte svimma och kilometertiden blev nästan en minut sämre än tänkt. Så mina förhoppningar inför lördagen är minst sagt ljumma. Snyft!
Mina fina skor är inte så fina längre...
Mina fina skor är inte så fina längre...
posted from Bloggeroid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar