Taskig självinsikt? Jag? Japp!

Idag var avsikten att springa ett tempopass i det kuperade Valberget med en kilometertid på blanka 5. Jag tänkte att om jag klarar det, så blir ju terräng SM en piece of cake. Men.. Det visade sig att lilla Rebecka inte hade med i sin tankevärld att jag inte skulle orka det.. Så jag blåste på för fullt från första början och redan efter första brutala backen tog det tvärstopp! Det var mer kuperat än jag mindes, och i kombination med konstant vrickade fötter, snubblande på hala grenar, nertrampning i gyttja och faktiskt dålig självinsikt så var det outhärdligt. Jag var tvungen att stanna 3 ggr för att inte svimma och kilometertiden blev nästan en minut sämre än tänkt. Så mina förhoppningar inför lördagen är minst sagt ljumma. Snyft!


Mina fina skor är inte så fina längre...

posted from Bloggeroid

Tävlingsnerverna sätter in!

Jag har nog tidernas sämsta tävlingsnerver. Min mage kan börja konstra så fort jag anmält mig till en tävling, eller bara jag tänker på den. För att inte tala om själva tävlingsdagen, då mitt humör och min mage är i bott tills tävlingen är klar.

Nu är det iallafall dags igen; på lördag blir det 5000 m terräng för min del. Och som vanligt räcker tanken på startskott och lukten av liniment, så kör det runt rejält i magen. Denna gång tycker jag själv att jag inte har något att vara nervös för, eftersom det (om det inte trillat in någon mer på slutet) bara var jag och en till i damklassen. Dvs hur det än går så kommer jag som sämst att komma tvåa. ;)

Det tråkiga i det hela är att det inte blir SM-klassat eftersom vi var för få anmälda, men men. Jag springer ju mest för att det är roligt ändå! SM och jag känns inte som om det är förenligt i samma mening egentligen...

Men så kan det gå när man har kollegor som övertalar/utmanar en. Och jag fick ju faktiskt byta bort helgens arbetspass för att springa, det är inte fel det heller! Så SM eller inte.. Önska mina tävlingsnerver lycka till!

Jag blir så trött..

Jag kanske är gammalmodig. Eller ovanligt pryd. Eller blygsam, vem vet. Men jag har tröttnat på allt skryt och alla tillrättalagda, poserande "kom-och-ta-mig"-profilbilder på facebook. Ålrajt, det händer faktiskt att mina inlägg är lite skrytsamma, men det handlar i stort sett bara om att jag är nöjd med min träning på nåt sätt.. Och JAG VET - det är lite nördigt att skryta om det.

Men det är i alla fall inga "shit-vad-jag-är-så-himla-super-bra-på-alla-sätt"-inlägg åtminstone.

Men det som får mig att reagera ännu mer är alla putande läppar och konstiga onaturliga kroppsställningar på folks profilbilder. Eller ja, tjejers profilbilder. Kom igen nu! Hur snygga är de egentligen? Och vad vill dessa människor ha sagt med sina profilbilder? "Jag är en ytlig bimbo"? "Jag är tillgänglig för allt och alla"? "Så här ser jag alltid ut när jag är hemma, jag brukar ligga med rumpan upp i vädret och ögonen trånande"? Bara några förslag sådär på vad som kanske tänks..

Som sagt, jag må vara gammal - och gnällig. Men snälla tjejer - TÄNK innan ni lägger ut bilder på er själva. Tänk gärna: "Vad tänker folk när de ser den här?" och "Vad sänder den här bilden ut för signaler om mig?". Bara tänk de tankarna, och skulle ni fortfarande tycka att era åmanden och plutande läppar verkar vara rätt, så fine. Då ger jag upp. Misstänker att det är Mission impossible. Suck.

Hösten är bäst!

Missförstå mig rätt; jag ÄLSKAR verkligen sommaren... Men dagar som denna, med strålande sol och hög, klar luft.. De är fantastiska! Man vill bara vara utomhus! Kanske ta en löptur med löven virvlandes kring fötterna. Ur löparsynpunkt är hösten DEFINITIVT den bästa årstiden. Inte för varmt, inte för kallt, inte för torr luft, men inte heller för kvavt. Jag sjunger med Olle Adolphson i strofen "nu är det gott att leva" (även om han inte syftar på hösten just...)


Underbara promenadvägar

posted from Bloggeroid

Dubbelt upp!

Idag tog maken med sig Axel till stan för att kolla på fotbollsmatch. Det var delvis i tjänsten för hans del, men det passade ändå bra att ta med lillen.
Deras utflykt skapade lite egentid för mig, så jag tog tillfället i akt och gav mig ut på en runda. Det har blivit mycket korta distanser på sistone, så nu slog jag på stort och sprang dubbla distansen mot vad jag har brukat göra.. Och det kändes faktiskt riktigt bra! Jag är kanske inte så uselt tränad ändå. :) Så nu när dryga 14 km är avklarade, så är det bara att köra på! Underbart!

posted from Bloggeroid

Igång igen!

Igår körde jag och maken första löppasset igen efter förkylningen. Det kändes rätt lätt faktiskt, men så körde vi också bara ett väldigt kort pass utan någon koll på klockan. Vi sade att vi skulle ta ett längre pass idag, så det får det bli när lilleman vaknar.

Idag har jag varit ganska duktig med övrig träning också! Jag har både kört styrketräning med mina kära gummiband, och varit ute med Axel i sele och powerwalkat. :) Det firar vi med en av mina absoluta pepp-låtar:

Istället för nåt duktigt..

Ja, jag skulle egentligen passa på att dammsuga övervåningen nu när lilleman sover.. Men så fastnade jag här - som vanligt, haha! Jag hoppas jag hinner båda delarna. Förhoppningsvis sover han ca 20 min till (han har redan sovit drygt en timme).

Efter att lillen vaknat och han fått i sig lite käk så tar vi bilen in till byn. Det är nämligen årets stora event; Torsby-mârten! Det lockar folk från när och fjärran, och alla invånare går och längtar hela året efter denna helg.

Jag är kanske inte fullt lika fascinerad, även om jag gärna tar mig en runda bland marknadsstånden. I år har jag t.o.m en lista på saker jag vill få tag på! Bodys, några doptavlor, lite blommor till balkonglådorna.. Får se vad jag kommer hem med i slutänden! :)

Lek i trädgården!

Idag är det verkligen höstigt ute. 14.9 grader, klar, kall, hög luft. Dvs Axel fick prova sin fina P.O.P overall (som han fick när han föddes) för första gången. Fortfarande lite stor, men det är ju perfekt inför hösten och vintern!

Jag tog vovvarna med ut i trädgården och satte Axel i gungan. Det var riktigt uppskattat! Lika spännande att gunga, som att försöka slicka på snörena. ;)

För första gången på länge uppdaterade jag även jyckarnas blogg, den hittar du här.

Min förkylning sitter i än. Hostan gör att det är lite svårt att springa, så jag har FORTFARANDE inte kommit iväg. Men idag SKA det bli av. Men först ska vi njuta lite mer av hösten i trädgården!

Mums mums!

Vår underbara solstråle

Förkylda familjen!

Det började med att Axel blev snorig och lite grinig i mitten på förra veckan.. Sen i helgen fick både jag och maken halsont, nästan exakt samtidigt! Det halsonda har - tackolov - gått över, men för min del har jag väldig rethosta och snörvlar väldigt mycket. Axel är nästan helt bra och maken är bara snorig. Men. Det är så typiskt att förkylningen kom när det äntligen började släppa med träningen igen. Det flöt på bra, och snabbt! Och sen blev det då träningsuppehåll! Såå typiskt!

Jag hade först tänkt att springa ändå idag, men jag har efter ett antal hostattacker insett att det nog är bra att vänta en dag till... Så nu får jag vara hemma och mysa lite mer med min lille grabb istället, vilket få saker går upp emot! :)

Allvarlig pojke

Det blir aldrig som man tänkt sig...

... När man har att göra med små barn! Min tänkta gummibandsträning blev det inte nått med, då den lille Prinsen inte ville sova mer än en halvtimme, så jag hann inte ens byta om! Men då får man göra det bästa av situationen, så det blev en till promenad istället. Denna gång med vagn istället för bärsele.. Och det kanske var lika bra, jag har iallafall två väldigt nöjda hundar nu! :-)


.. Och vädret är inte heller så illa..

posted from Bloggeroid

Uppdaterat värre

Äntligen är jag på rätt nivå igen på jogg.se. Eller ja, rätt nivå i den bemärkelsen att jag inte längre har något pass i klockan som inte ligger på jogg.se. Sen är det ju lätt penibelt att mina kilometer inte är fler än vad de är - för att inte tala om kilometertiden! Pinsamt är bara förnamnet... Dessutom ligger jag bara på 16:e plats på kommuntoppen. I fjol hade jag en period när jag låg topp 3, så jag har ju tappat lite om man säger som så. Men men. It can only go up from here? Nu börjar jag ju jobba igen på söndag, så då kanske träningsrutinerna bli mer fasta igen? Man kan ju hoppas. Med det sagt väljer jag att ta en tupplur istället för att träna med gummiband nu när lilleman sover. Jag tar gummibanden i eftermiddag istället, på hans sena sovtur. Det är inte helt lätt att hitta motivationen när man har en rätt kass natt i bagaget. Men sover jag nu borde jag ju orka sen? Eller?