Vilken flopp!

Dagen D var då äntligen här. Första tävlingen "post-Axel", så att säga. Jag hade ingångsvärdet att jag och en till var anmälda i damklassen. I sista mailet stod det dock att det tillkommit efteranmälningar, så jag höll tummarna för att dessa var till damernas terränglopp.

Men när vi kom dit då fick vi reda på att den andra tjejen dragit sig ur, så det var bara jag. En enda tjej som kan tänka sig att ställa upp på en 5 km tävling, det är pinsamt. Ynka 5 km, det klarar väl alla?? Stor motivation man hade i spåret... Herrklassen var inte mycket bättre. 3 herrar i startfältet..

Jag lyckades iallafall springa ungefär som jag tänkt mig och sprang in på 24.15. Ingen supertid, men med tanke på banans kupering och min obefintliga tempoträning så kändes det ändå helt ok. Nästa år vill jag se fler på tävlingen, så jag får någon att försöka slå! Hör ni det, alla polistjejer där ute?!!

posted from Bloggeroid

Tävlingsnerverna sätter in!

Jag har nog tidernas sämsta tävlingsnerver. Min mage kan börja konstra så fort jag anmält mig till en tävling, eller bara jag tänker på den. För att inte tala om själva tävlingsdagen, då mitt humör och min mage är i bott tills tävlingen är klar.

Nu är det iallafall dags igen; på lördag blir det 5000 m terräng för min del. Och som vanligt räcker tanken på startskott och lukten av liniment, så kör det runt rejält i magen. Denna gång tycker jag själv att jag inte har något att vara nervös för, eftersom det (om det inte trillat in någon mer på slutet) bara var jag och en till i damklassen. Dvs hur det än går så kommer jag som sämst att komma tvåa. ;)

Det tråkiga i det hela är att det inte blir SM-klassat eftersom vi var för få anmälda, men men. Jag springer ju mest för att det är roligt ändå! SM och jag känns inte som om det är förenligt i samma mening egentligen...

Men så kan det gå när man har kollegor som övertalar/utmanar en. Och jag fick ju faktiskt byta bort helgens arbetspass för att springa, det är inte fel det heller! Så SM eller inte.. Önska mina tävlingsnerver lycka till!

Vilken besvikelse!

Jag hade laddat för lidingö i år. Jag tänkte att jag kanske t.o.m skulle kunna persa.. Hade varit lite häftigt 8 mån efter att ha fött barn! Så döm om min förvåning OCH besvikelse när jag skulle anmäla mig för några dagar sen och upptäckte att det var fullt i startgrupp 4-7. Innan 4:an kan jag inte seeda mig till att platsa och efter 7 vill jag inte stå.. Så vad gör man? Funderar på en repris av Växjö Marathon den 15e oktober.. Men då gäller det att träningen får än mer fokus än idag!! Tur att vi skaffade den där joggingvagnen alltså!

Igår följde jag Claes Åkessons senaste uppmaningen i ledarspalten av RW. Jag sprang obekvämt. Alldeles för varmt för att träna intervaller igår, och tempot var alldeles för högt, men I did it! Jag måste ut ur min confortzone mer, inte bara traska på otaliga km i 6min-tempo....