Jaha. Det var det.

All träning, alla svettiga timmar jag varit ute - till ingen nytta! Okej, lätt överdrivet då. Faktum att jag (nästan) älskat varje sekund är ju också rätt väsentlig. Men av tre inbokade tävlingar i vår blir även tävling nr 3 inställd. Surt sa räven, men ibland är det bara att bita ihop. I slutänden är det förhoppningsvis till det bästa? Och jag har ju resten av livet på mig att tävla, bara att ta nya tag! Men för att plåga mig själv ytterligare ska jag till Sunne ändå imorgon och tråna åt alla andra som FÅR och KAN springa! Och drömma att jag var en utav dem. Och att jag verkligen höll mitt 5min-tempo. Det får bli nästa gång. Nästa halvmara. Eller kanske nästa mara. Life goes on. Suck.

Gäller att hitta löpglädjen igen nu. Borde kanske inte bli så svårt..