VIKTigt

Det är lätt att snöa in sig på vikt.. Att väga sig varje dag och förfasas över att vågen kanske visar ett halvt kilo mer än igår.. Eller att man kanske gått ner ett kilo och jublar åt detta? Jag vill med mitt inlägg absolut inte förespråka för stort viktfokus eller erkännande av dagens kroppsideal, huvudsaken är att man mår bra och trivs med sig själv!! Men jag ska erkänna att även jag haft lite viktnoja till och från. Det blev inte bättre av att jag var hos en välkänd löparbutikskedja och frågade om råd eftersom min höft gjorde ont när jag sprang och expediten sa: "ja det är sånt som kan hända oss tyngre löpare". Precis vad varje tjej vill höra? Eller?
Jag tycker själv att jag har lätt att lägga på mig (om jag inte tränar alls vill säga), men folk som hör det fnyser och tycker att jag hånar de som verkligen har lätt att lägga på sig. Och ålrajt, jag lägger kanske inte på mig så att jag blir direkt överviktig, men i alla fall så att det syns en markant skillnad som jag själv upplever som mindre positiv. Titta bara på mitt talande exempel nedan; under ett halvår i Schweiz med förändrade kostvanor och i princip ingen träning gick jag upp 10 kg på ett halvår. Så kom inte och säg att jag inte kan.

Numera äter jag i princip vad jag vill, även om jag försöker äta bra och tack och lov faktiskt inte tycker om fet mat. Dock älskar jag kakor och godis, vilket är en väldigt stor last och synd för mina tänder. Men ändå kan man ha mer eller mindre bra dagar. Det är otroligt vad man ser subjektivt på sig själv!
Men för att återgå till vikt: 10 kg plus (kanske bara 7 i dagsläget förstås) eller dagsform? Då och nu, vad tycker du är bäst?

Choklad och öl kontra lakrits och långdistanslöpning