Jaha. Det var det.

All träning, alla svettiga timmar jag varit ute - till ingen nytta! Okej, lätt överdrivet då. Faktum att jag (nästan) älskat varje sekund är ju också rätt väsentlig. Men av tre inbokade tävlingar i vår blir även tävling nr 3 inställd. Surt sa räven, men ibland är det bara att bita ihop. I slutänden är det förhoppningsvis till det bästa? Och jag har ju resten av livet på mig att tävla, bara att ta nya tag! Men för att plåga mig själv ytterligare ska jag till Sunne ändå imorgon och tråna åt alla andra som FÅR och KAN springa! Och drömma att jag var en utav dem. Och att jag verkligen höll mitt 5min-tempo. Det får bli nästa gång. Nästa halvmara. Eller kanske nästa mara. Life goes on. Suck.

Gäller att hitta löpglädjen igen nu. Borde kanske inte bli så svårt..

Söndagsångest?

Jag minns när jag brukade ha det. Söndagsångest alltså. Idag är den som bortblåst. Det kan ju också bero på att jag är ledig imorgon.. ;) Men sen jag började jobba så har jag väldigt sällan söndagsångest eftersom jag väldigt sällan jobbar just måndag till fredag. Det där snutjobbet har sina fördelar.. ;)

Veckans träning är det dock inte många fördelar med. Två ynka pass blev det! T-V-Å! Helt otroligt dåligt egentligen, men kanske bra för kroppen att få en liten brejk. Dagens pass blev med klubb Lasse. Lasse himself var inte närvarande idag, men jag och Sandra sprang sammanlagt 12.6 km, varav de sista 3 på bana där vi testade olika hastigheter. Jag vill ju gärna springa i 5 min-tempo nästa helg men tvivlar lite på min egen förmåga. Men det kanske är värt ett försök? Går det inte så går det inte.. Går jag ut i 5.30-tempo, vilket jag VET att jag klarar, så kanske jag känner när jag kommer i mål att jag kunde gett mer? Jag har ju trots allt aldrig gått ut för hårt, så det kanske är dags att prova och pressa mig lite mer än vanligt?

Helgens väder har varit helt otroligt! Igår ställde vi fram utemöblerna och njöt av kaffe och glass i solen!

Jag o maken.. Och två tiggiga hundar..

Imorgon blir det återigen hundkurs för att försöka få lite fason på Enya. Efteråt blir det en tur med Sandra igen, veckans enda längre pass, för på lördags smäller det ju! Nedräkningen mot Sunne löparfest kan börja.....

Verkligheten kontra media

nwt.se - Män flydde från singelolycka

Ja ser man på. Vad olika man kan uppleva saker.. ;) Kul att läsa om jobb man på, även om man kanske inte alltid upplever saker på samma sätt som de senare skildras i media...


Endast ett löppass än så länge denna vecka - skärpning! Men sanningen att säga så har faktiskt benen varit lite tunga efter förra veckans slit, och jag vill ju inte riskera något inför nästa helgs halvmara.. Men imorrn ska det bli hyfsat långpass.. Och förhoppingsvis Lasses på söndag!

Vardagslyx! :)

Vardagslyx! :)

Återhämtningspass

Dagens pass.. Återigen var det roligt att springa, inte ett måste - utan något jag gör för att jag vill och mår bra av det. Jag tog ett lugnt pass för att känna efter att benen fungerade. Och det gjorde de! Jag märkte ärligt talat inte så stor skillnad från ett vanligt pass när jag INTE sprungit 10 mil veckan innan.. Gött, då vet jag att det bara är att köra på! ;)

Första tiomilaveckan!

Från att ha sprungit knappt 5 mil förra veckan så dubblade jag mängden denna vecka. 10.3 mil. Nu när man är inne i "svängen" känns det inte så extremt! Men ändå, om man tänker efter lite så inser man att 10 mil ändå är mer än de flesta Svenssons springer i månaden! Det känns bra. Jag känns bra. Mina ben känns extremt bra. Hurra åt mig!
Det är svårt att tänka sig att jag i vintras kämpade på med 8 kmrundor i 6.30-mintempo och tyckte det var jobbigt.. Konditionen har verkligen blivit bättre om man säger som så! :)

Det blir dessvärre inget Landsjön Runt nästa helg, så nu får jag lägga ALLT fokus på Sunne Halvmarathon. Men inga fler tiomilaveckor nu. Det räcker med 6 mil. :)

Otroligt. Helt otroligt.

Förra veckan var jag helnöjd med min träningsmängd av 49 km. Denna veckan är förvisso inte normal på något sätt, men jag är än så länge uppe i 83 km. Och då har jag ett pass kvar att springa imorgon... Men nu måste jag medge att det känns i kroppen. Benen känns ganska stumma när man kommit några kilometer. Men vad gör väl det när jag LEDER!!! :)

Igår "fuskade" jag lite och drog i mig en tub med energy-gel efter ca 14 km. Känns egentligen lite overkill att ha med det på en 20 km-runda, men jag hade några tuber kvar efter maran och tänkte att jag lika gärna kan göra åt dem!?

Yummy? Nja, mest kletigt.

Hundarna sällskapade mig halva rundan igår, andra halvan pluggade jag in musik i öronen.

Lite roligt var det igår på jobbet, när vi hade att göra med en person som frågade "vad skulle ni göra om jag sprang iväg nu?", varpå jag replikerade "då skulle det inte dröja länge innan du hade mig flåsande i nacken". Min kollega sade "Ja, henne springer du inte ifrån, hon har sprungit 65 km den här veckan". Personen tittade på mig och sa "Hmmf, ja säkert". Kollegan försökte övertyga honom, men han sade samma sak även nästa gång. "Mmm, visst." Då kände jag att mina prestationer kanske är ganska extrema för Svenssons, hehe. ;)

Dagens pass blev en ny slinga, mycket backe, så nu är benen än stummare än innan.. Men vad gör väl det som sagt. Tur att jag har ett osedvanligt tjockt och bångstyrigt pannben! Eller det som är innanför... ;)

Shoes on fire! Jag borde verkligen inves

Shoes on fire! Jag borde verkligen investera i ett par löparskor till! Stackarna hinner ju inte återhämta sig mellan passen! De hinner knappt svalna innan det är dags igen! ;) Var ute på långpass innan idag, ska blogga mer om passet imorgon.. Men kan säga att det slutade på dryga 20 km och en mycket nöjd Rebecka. Nu leder jag med 18 km. Han får ligga i om han ska klå mig nu, brorsan!

Sorry bro..

..men trashtalk funkar inte på mig. Det snarare triggar igång en process som är svår att stoppa! ;)
Jag har nu sprungit 3 dagar i rad, blir fjärde idag. Summa hittills: 45 km. Siktar på ca 2 mil idag, men var faktiskt rätt stel i benen igår. Men vad gör man inte för den ljuva äran, vinsten av att ha klått min bror i löpning. Snabbare kommer jag aldrig bli, men orka springa längre, ja segern känns inom räckhåll!

Stelare ben än på maran lär jag väl ändå inte få.. Så då är det lugnt! ;)

Jag fick en förfrågan idag..

..vad äter du? Har du några tips på bra mat? Nånting måste du ju göra rätt eftersom du springer som du gör. Och ja. Nånting rätt gör jag nog. Men mycket fel också. Jag föreslog en sallad som den ovan - så god att det känns som en efterrätt. Och sen sade jag att jag äter relativt bra mat - men mycket skräp vid sidan av. Kakor, godis, you name it, I eat it... Jag tror egentligen man kan äta vad som helst, så länge man är långdistanslöpare. Men jag råkar tycka bättre om bra mat med mycket fibrer och grönsaker. Vilket kanske är tur med tanke på vad jag tycker om godis.. :)

Vad äter du helst för mat?

Och då var det igång!

Idag hade jag och Sandra bestämt att vi skulle springa ihop. Jag tog tacksamt emot så många kilometer som möjligt, med syskonfejden i baktanke. Vi gav oss ut en underbar runda, mestadels grusvägar i ett skönt tempo. Precis lagom för att kunna prata obehindrat, även om vi allt flåsade en del i uppförsbackarna.. ;) Slutsumman på kilometrarna blev 18.55. Inte så pjåkigt!

Pratade med Andreas i telefon sedan; han var väldigt nyfiken på hur långt det blev.. Han lät förvånad över längden på passet, men å andra sidan så behöver han bara springa minst en kilometer idag så är han ikapp. Mitt hopp är att han ska ta någon vilodag, och då ska jag bränna på allt krut jag har, så att han åtminstone får det riktigt jobbigt om han ska ikapp igen! ;)

Efter löpningen idag kände jag att mitt blonda jag ville ut igen - sagt och gjort gick jag tillbaks till ett blondare svall.

Nu ska jag prova en egen variant av Coltings laxsallad. Det kurrar i magen bara jag tänker på det! Granatäpple och babyspenat - here I come!

Bakom mina solglasögon....

The battle of the fittest!

Det började som ett facebook-inlägg.. Jag skrev veckomängden som jag sprang förra veckan varpå brorsan replikerade med att denna veckan SKA han springa längre än mig, om det så innebär att han ska springa till Sydpolen. Såå, sagt och gjort, tävlingen kunde börja. Det förstår ni väl att man inte säger nej till en sån utmaning!? Då kommer enda kruxet.. Jag sprang inget idag, medan brorsan sprang 17 km. Jag ligger alltså redan 17 km back. Det är illa! Nu vill det till att jag springer många kilometer varje dag resten av veckan. Men jag är redo! The battle of the fittest has begun. Och jag ska inte gå förlorande ur striden!

Syskonskaran + brorsdotter. Kombatanterna är jag och brorsan till vänster. Bring it on!

Hur kunde glassbilen veta att jag satt o

Hur kunde glassbilen veta att jag satt och längtade efter en glass? :) Bra dag att sälja glass på! Kan inte bestämma mig för om jag känner mig vuxen eller ofantligt barnslig när jag köper glass från glassbilen... Gott var det i alla fall. Precis vad jag var sugen på! Nu blir det promenad i det underbart ljuvliga vädret!

Ny vecka, ny dag, tusen möjligheter...

..och solen skiner idag igen! Är det inte fantastiskt? Fast tusen möjligheter var kanske att ta i.. Några möjligheter är kanske mer rätt.. ;) Idag blir det t ex en sväng in till det de kallar "stan"; ska hjälpa brorsan länsa huset på de sista prylarna. Sen blir det gemensam lunch nånstans i "stan", och i eftermiddag blir det hundpromenad med grannen.

Får se om det blir någon löpning idag, har ju egentligen vilodag, men efter att brorsan sagt att han ska springa längre än mig denna vecka - no matter what - så blir jag ju rätt triggad att springa mer än vanligt.. ;) Han ska inte få det för lätt tänker mitt tävlingsinriktade jag. Återkommer i ämnet! Over and out!

Helgens löpning

Jag hade "länge" (säkert sen i onsdags eller nåt) planerat att springa med Klubb Lasse idag och söndagar innebär ju långpass så gårdagens pass tänkte jag ta som ett försiktigt återhämtningspass på drygt 11 km. För en gångs skull pluggade jag in mp3'n med bra musik i lurarna och lämnade hundarna hemma. Jag kände bokstavligen hur jag flög fram till "Telephone" med Lady Gaga och Beyoncé och fortsatte plöja fram i ett skönt tempo. Jag intalade mig själv att jag inte skulle titta på klockan utan bara springa i en fart som kändes bra, men det gick ju som det brukar. Efter en snegling på klockan som visade att jag sprang i 5.22-tempo, så tänkte jag "hmm, springer jag på bara lite lite lite fortare så kanske jag klår tiden från förra gången jag sprang runt sjön". Sagt och gjort, tempot ökade till ett snitt på 5.17 min/km och min lugna avslappnade löptur blev återigen en, visserligen skön, men tvångsmässig tidspress. Men visst sprang jag fortare! :)
Dagens pass var desto bättre! Alltid bra att springa med någon annan! Alfons, Lasse, jag och Sandra höll ihop och sprang på ca 5.55-tempo. Lite långsammare är normalt, men rätt skönt det med. 16.4 km blev resultatet och med strålande sol hela tiden. Det är så det ska vara när man springer! Jag och Sandra konstaterade nöjt att "detta är livet". Eller currere necesse est... ;)

Uppvärmning inför gårdagens pass.. ;) Vilket jag känner av idag, haha! Inte löpningen, men min tramsiga hopp-sparks-uppvärmning...

Säkra vårtecken!

1. Vårblommorna börjar dyka upp...

2. Katten, som tjocknat till under vintern av all inaktivitet, börjar plötsligt vilja gå ut igen

3. Det ska till varje pris badas...

4. Äntligen slipper man alla lager av kläder under löppassen


5. Viktigast av allt: Man kan dricka sitt kaffe utomhus! :)

Vilka är dina vårtecken?

Runner's High!

Det är detta ögonblick jag väntat på hela vintern! När jag kämpat på i pinsam >6min-fart och undrat hur i hela världen jag ska orka springa lätt och ledigt i 5.30 träningsfart, eller 5 min på tävling för den delen.. Och så idag bara händer det! (Tänk - Triss-reklamen har rätt! Plötsligt händer det - faktiskt!) Jag skulle "bara" springa runt sjön, en sväng på ca 11.3 km, och skulle ta en lätt runda.. Och tycker att jag springer lugnt och ledigt.. Och snittar 5.21 min/km. OCH DET VAR INTE SÄRSKILT JOBBIGT! Eureka! Hoppet har inte övergivit mig! Tänk, alla svettiga pass i beckmörker med pannlampa GAV faktiskt utdelning! Om jag springer så lätt på träning ska det väl knappast vara några problem att öka farten 20 sek på tävling?
Jag är euforisk. Inte blev det sämre för att jag sprang i solnedgång i ett fantastiskt vackert scenario med fågelkvitter och vårdofter. Runner's high, är det såhär det känns? :)

Motivationsförlust

Jag tappade allt vad träningsmotivation heter idag. (Nån som sett den?) Jag fick verkligen fysiskt tvinga mig själv ut! Jag satt och mumlade mindre acceptabla ord hela tiden medan jag klädde på mig, knöt skorna och faktiskt även under de första kilometrarna, SEN släppte äntligen den negativa känslan.

Jag hade som plan att springa 10 km i lugnt tempo, (det var allt jag kunde uppbåda min energi till) men efter ett par km så gjorde det dåliga intervallsamvetet sig påmint, så istället körde jag 20 min uppvärmning, drygt 16 min i nästan tröskeltempo och sedan 20 min nedjoggning på det. And it was all gooood! Efteråt är jag sjukt glad att jag kom ut. Även om det var en enda stor lerkläggpöl på vägarna.

Det är lite märkligt med mig. Tränar jag varannan dag eller oftare så klättrar jag på väggarna de dagar jag INTE tränar, men har jag ett längre uppehåll (som nu, 4 dagar) så är det så rätt svårt att kicka igång kroppen igen. Men nu är det gjort, och imorgon väntar veckans långpass. :)

Har förresten insett att jag har vissa likheter med Jonas Buud, efter att ha läst intervjun med honom i RW. (Förutom faktum att han springer ca 1 ½ min snabbare/km, men det är en petitess i sammanhanget.. ;) Han beskrev det som så, att han inte gillar intervaller eller löpning som blir för fysiskt jobbig. Som han såg det så sprang han bara på. Och har man sett på maken! Det är ju precis så jag tänker! Intervaller, backträning eller för den delen korta snabba distanser är ju jättejobbigt och gör dessutom ont! 20 km däremot är ju bara att springa på.

På tävlingar är man ju i och för sig inställd på att det ska vara jobbigt och göra ont på så det är en annan femma. Men under träning ska det mest flyta på! Det är alltid roligt att känna att man har något gemensamt med eliten. ;)

Precis så här känner jag mig! Med två nä

Precis så här känner jag mig!
Med två nätters halvrisig sömn och dagar fulla med aktiviteter så känner jag mig rätt slut! Dessvärre känner jag mig också lätt febrig så jag har tyvärr fått avstå träningen. Hårt, men det känns onödigt att ta några risker!

Jag var förresten iväg och provsprang de underbart häftiga Nike Lunarglidesen och.... Jag blev besviken. Visst, de kändes väl bra, men jag hade förväntat mig att de skulle kännas helt otroliga. När jag dessutom jämförde med New Balance 1064, efterföljaren till mina nuvarande skor, ja då försvann Lunarglidesen helt ur bilden. Tyvärr. De är oerhört snygga men för mina fötter räcker inte det. När det dessutom framkom att jag nog borde ha elite-modellen eftersom jag har ett så neutralt löpsteg så förlorade de mycket av sin charm också. Det var ju rosa-grå jag ville ha. Men nu blir nog New Balance glada när de får ha kvar mig som nöjd kund istället, för 1064 får nog bli nästa sko, och den köper jag hellre hos Lasse! :) Får bara betala in till klubb Lasses först så jag får utnyttja rabatten.. ;) Håll tummarna för att jag är pigg imorgon så jag äntligen får springa igen!

Glad Påsk! Nu ska vi snart hugga in på p

Glad Påsk! Nu ska vi snart hugga in på påskbuffen, sen väntar godis, godis och mer godis. (Jag tror det får bli sockerstopp efter påsk...) Hoppas att ni alla får en härlig påsk med mycket mat och härlig löpning såklart!

Oj, nu blev jag kär! Det kanske är tur a

Oj, nu blev jag kär! Det kanske är tur att vi bor på liten ort där löparutbudet är lite begränsat.. Nu var vi inne på Stadium nere i Uddevalla och jag blev alldeles till mig över Nikes nya lunarglide! Dessvärre blev det inte bättre efter att jag provat dem.. Suck. Ska provspringa dem på löparband nästa gång jag har tillfälle, det är inte helt omöjligt att det blir dem nästa gång..

Och där sprängdes gränsen!

Mentala gränser är ganska intressanta.. Och det finns gott om dem i löpning! Jag minns första gången jag skulle springa en mil och tyckte det kändes ohyggligt långt, men när man väl sprungit den så visste man ju att det gick och då var det bara att springa på.
Samma sak upprepar sig. Nu senast i höstas med första maran. Jag trodde inte det skulle gå egentligen och mina dåliga tankar ville att jag skulle bryta efter en avverkad fjärdedel av loppet, men se det gick ju det med!Resten av hösten var ganska lat, och det är först nu på våren som jag lagt på lite mer krut på träningen. Och idag sprängdes en gräns för i år... Första gången i år som jag sprang över 20 km och det gick ju faktiskt rätt bra det med. :) Så nu är det bara att köra på, jag vet att kroppen och musklerna håller, nu är det bara att öka hastigheten. Om en månad smäller det!

Vilket pass det var idag för övrigt! I morse spöregnade det, men lagom tills jag skulle ut så vräkte det ner blötsnö istället. Grusvägarna var minst sagt geggiga, och efter bara några kilometer sipprade det första iskalla vattnet fram mellan tårna. Härligt. Också härligt när man sen tar av sig skorna och tårna är alldeles skrynkliga, precis som när man badat. Och det är väl det fötterna har gjort i och för sig. Fast i skorna. Tack o lov för vår skotork! Den har använts flitigt på sistone!

Såhär ser en 2-mila löpare ut. :)