BF +1

Jaha. Övertid. Den dag har kommit som jag inte trodde skulle infinna sig. Trots ivriga sparkar från den lille. Trots fullmåne. Trots kräksjukan förra veckan som många trodde skulle starta igång det hela. Trots illamående, ond rygg och mage under nätterna så att man vaknar kallsvettig av smärta. Hå hå ja ja. Väntan har ju bara börjat! Och konstigt nog känns förlossningen mer avlägsen nu än vad den gjorde för några veckor sedan. Mycket märkligt. Men det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av situationen, dvs försöka göra nåt aktivt och bra på dagarna. Om någon har några förslag tas dessa tacksamt emot...

Imorgon är den dag man väntat på..

..sedan april någon gång.. Imorgon är BF = beräknad födelse. Inte så att jag någonsin trott att bebisen kommer just på den beräknade dagen, det är väl inte särskilt sannolikt.. Men det är ändå den dag man utgått ifrån och längtat till.. Men i ärlighetens namn trodde jag aldrig att jag skulle behöva vänta så länge! Har alltid tänkt att min bebis kommer vilja komma ut tidigare än så även om jag VET att förstföderskor ofta går över tiden.. Men men, verkar som om även jag kommer gå över, för det känns inte som om bebisen är på g direkt. Inte mer känningar än vanligt, vill säga. Och som jag känt efter de senaste veckorna.. Har nog trott ett tiotal gånger att "nu, NU är det nog på gång". Så nu har jag slutat känna efter. Det händer när det händer. Så idag var jag och köpte mig lite garn för att ha något att roa mig med på dagarna.. Har redan stickat en dryg dm, så borde bli klar med bebiströjan om någon dag sådär, beroende på hur mycket jag orkar hålla på.

Och beroende på när pyret behagar titta ut. Gärna nu, tack.

Gummiband - min nya kärlek!

Jag fick ju ett set med gummiband plus träningsbok och träningsdvd i julklapp.. Och förra veckan var jag tvungen att testa! Jag försökte verkligen följa med i tempot på dvd'n, men det visade sig vara en omöjlighet med ett bowlingklot på magen.. Jag är ju inte särskilt fit nu heller om man säger så. Men vad roligt det var! Jag kommer definitivt ta itu mer med gummibanden när bebisen väl är ute, känns som ett bra komplement till min löpträning! Tror faktiskt att jag ska köra lite gummibandsträning imorgon igen - men i mitt tempo! ;)

Och vad bebisen behagar... SNÄLLA du, kom ut snart! Mamma längtar efter dig! Ibland känns det som om bebisen tänkt bosätta sig permanent i magen.. Och då har jag inte ens passerat det utsatta datumet än. Suuuuck!

Jul jul, strålande jul!

Så var det redan mellandagar igen! Julen var väldigt mysig, vi firade med Joels släkt och det blev inte mindre än 7 barn (+ bebisen i magen) mellan 0 och 8 år, och 4 hundar på det (varav våra iofs utgjorde 50 %) så ni kan ju tänka er att det var intensiva dagar? Men mysigt var det! Jag är ju julvän så det förslår, och tyckte som vanligt att allt gick väldigt fort förbi.

Men - julen är ju faktiskt inte över än! Ikväll ska vi till brorsan och byta julklappar med honom, och efter imorgon så jobbar jag inte längre, dvs jag kan sitta och mysa med julmusik och läsa böcker i granens sken hela dagarna! :)

Jag trodde ett kort ögonblick att det skulle bli en julaftonsbebis, men icke! Nu får bebis gärna vänta tills efter lördag, dvs från 1:e januari, sedan är det fritt fram!

Min pappa är rolig, han hade köpt gummiband och träningsDVD så att jag ska kunna komma i form i hemmet efter att bebisen är född. Det ska bli riktigt kul att prova på gummibandsträning, får se om jag orkar/hinner prova redan idag. :) Jag provade faktiskt ca 10 löpsteg när jag var ute med hundarna tidigare, mest för att se hur det kändes. Kan sammanfatta det som: oj. Det kommer verkligen bli en pärs att ta sig tillbaka. Men jag längtar! Längtar efter att få träffa min bebis och längtar efter att bli rörlig igen!

Men innan dess ska jag suga ur det sista ur julen! :) God fortsättning allesammans!

Bebis har vänt sig!

Idag var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan. Hon kände efter att lille bebisen nu har vänt sig med huvudet neråt, och att bebis också har sjunkit ner med huvudet en bra bit ner i bäckenet. Barnmorskan sade att det inte behöver betyda att bebisen ska födas tidigare, men kan kan väl hoppas! :-) Är ju ändå i vecka 33+5, och även om förlossningen kan vänta några veckor till så behöver det väl knappast dröja 6 veckor innan allt sätter igång? Hoppas hoppas!

Jag har nu gått upp 13,5 kg sen första invägningen.. Huu.. Lite oroväckande.. Skyller på att jag åt precis innan jag vägde mig.. ;-) Men det känns som om jag skulle kunna passera mina tänkta 16 innan det är klart.. Jaja, bara bebisen mår bra så får väl jag tampas med kilona efteråt sen!

Jag är ju numer sjukskriven på 50% och det känns helt rätt. Underbart att komma hem och vila en stund på dagen! Känner att jag mår så mycket bättre!!

Nej nu kurrar magen igen *surprise surprise*. Dags att göra nåt åt det!

För trött, för jobbigt, men rätt soft?

Jaha, då var man sjukskriven också. Visserligen "bara" på 50 % men ändå. Det gör att jag känner mig klen.. Klarar inte av att jobba fulltid liksom, hallå eller? Samtidigt som det känns helt underbart att gå hem vid lunch. Gå hem och kunna sova en timme på eftermiddagen och kunna promenera med hundarna när det fortfarande är dagsljus. Och i ärlighetens namn har jag ju inte så många pass kvar att jobba heller! Sisådär 17 pass innan det är dags för semester som följs av föräldraledighet. Men man undrar ju lite vart det kommer barka hän med drygt en och en halv månad kvar och denna känsla av att vara helt slut efter en halvdags jobb? Hur blir det då i slutet, när jag kanske dessutom bär runt på en massa vätska? Jag får helt enkelt leva för dagen och njuta så länge jag är såhär "pigg". ;)

Tankar från soffan

Jag och magen sitter vid kaminen, har precis klämt i oss tre pannkakor och lite surkål (och nej inget av det är någon craving, men jag fullkomligt älskar surkål och kan tydligen äta det till allt..) och pustar ut efter en hundpromenad på ca 5 km. Ingenting egentligen och ändå har jag känslan av träningsvärk i benen. Benen känns inte ens fräschare av mina stödstrumpor heller, suck. (Och kompressionsstrumpor som ska vara så bra!?)

En stor del av mina lediga dagar spenderar jag här i soffan, med tröjan upprullad över magen så jag kan ses bebisens minsta rörelser. Är fortfarande mer fascinerad av det skådespelet än av den mest spännande thrillern.. :) 58 dagar är det kvar nu. Och jag vet att efter nästa helg kommer dagarna rulla på ännu fortare. Jag brukar tycka att advents- och jultiden är den tid på året som går allra allra fortast, men det kanske är för att jag njuter av varenda sekund och knappt vill att det ska ta slut. Men när det gör det denna gång så börjar allvaret snart. Då blir vi tre istället för två och jag får vara hemma hela dagarna, åtminstone till en början. Underbart! Låt livet börja!! Fram för fler filosoferande dagar i soffan, men i sällskap av den bästa skatt som livet kan ge!

Min bästa vän soffan!