BF +1

Jaha. Övertid. Den dag har kommit som jag inte trodde skulle infinna sig. Trots ivriga sparkar från den lille. Trots fullmåne. Trots kräksjukan förra veckan som många trodde skulle starta igång det hela. Trots illamående, ond rygg och mage under nätterna så att man vaknar kallsvettig av smärta. Hå hå ja ja. Väntan har ju bara börjat! Och konstigt nog känns förlossningen mer avlägsen nu än vad den gjorde för några veckor sedan. Mycket märkligt. Men det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av situationen, dvs försöka göra nåt aktivt och bra på dagarna. Om någon har några förslag tas dessa tacksamt emot...