Så var sommaren slut...

Nu känns det verkligen som att sommaren är slut. På riktigt! Vi kan säkert fortfarande ha en del fina dagar och kvällar, som den här kvällen igår, men värmen är frånvarande numera..
Konstigt nog så är jag inte så ledsen över det. Tvärtom ska det bli ganska skönt med höst; ruggiga dagar som spenderas vid braskaminen, kaffe och tända ljus.. Och sist men inte minst, lillens första advents-och jultid. :)

posted from Bloggeroid

Så mycket bök - för vad?

Med nästa barn ska jag vara mammaledig på hundra procent. Inte jobba nån helg ibland. Inte in och kolla mailen. Inte nåt alls. Bara vara hemma och njuta. Syftet med att jobba lite extra var ju förvisso att dryga ut mammadagarna så att jag skulle kunna vara ledig längre, men den lilla skillnaden det gjorde - till det besväret = so not worth it.

Jag har fortfarande inte fått betalt för det jag jobbade i maj.. Det känns rätt dåligt. Också dåligt att ingen informerar en om något, utan allt måste man ta aktiv del av själv. So much för att ställa upp..

Och som grädden på moset har jag tydligen förlorat en viss behörighet nu under mammaledigheten, vilket innebär att jag inte får jobba ute. Ööörrrkk. Och detta får jag veta idag - då jag är på jobbet (UNDER MAMMALEDIGHET bara för att jag vill kunna påverka schemat inför nästkommande 9 veckor). Kan tillägga att jag är schemalagd söndag natt.. Undrar just hur de tänkte lösa det om jag inte fått jobba? Anyways, nu måste jag om jobbet även på fredag för att få tillbaks min behörighet, så att jag kan jobba som tänkt på söndag. Blargh!

Bitter? Jag? Inte då. Bara liiite less på att ingen informerar om något någonsin. Learning by doing är tydligen ett motto i mitt jobb. På gott och ont. Men men, nu ska jag inte sura ihop helt. På söndag börjar jobblivet igen - om än bara för ett par månader - så nu ska jag passa på att njuta av min son under de sista dagarna av denna periods mammaledighet.

ÄNTLIGEN fick man tummen ur..

Efter studenten jobbade jag ett år i Basel (Schweiz) som au-pair, för den som eventuellt inte visste det. Jag har sedan gjort flera återbesök för att hälsa på kvarboende kompisar - och au-pairfamiljen förstås! Sedan jag blev ihop med min man har jag "tjatat" om att jag vill visa honom "mitt" Basel, men det har aldrig blivit av. Istället har jag rest dit vid tre tillfällen ensam, senast sommaren 2009. Men nu är det alltså dags. Äntligen fick jag tummen ur och köpte biljetter. Denna gång ska ju såklart även lilleman med! Det ska bli riktigt kul att visa upp min lille parvel för familjen och alla kompisar, även om denna vistelse garanterat kommer bli annorlunda mot de tidigare. Bebis-anpassad liksom. Inga utevistelser fram till småtimmarna. Men jag tror det kommer bli bästa vistelsen hittills. Nu är det bara till att gå och vänta tills det blir dags. Suck.

Bestest city on earth!

Bananflugedöden

Är det bara vi eller är det generellt en period med mycket bananflugor nu? Jag tycker de surrar i köket konstant, även om vi inte har matrester framme! som tur är har jag receptet på hur man blir av med dem. Bananflugefällan! Superenkelt med. Man bara häller lite grann, ca en tesked kanske, vinäger i en liten kopp/glas, blandar ut det med ganska mycket vatten och avslutar med att droppa i en droppe diskmedel. Tada. Där har man sin fälla. Mycket snart ser man hur det ligger döda flugor i botten på koppen. När det börjar likna en massgrav i koppen är det bara att hälla ut och göra en ny sats. Plätt-lätt! :)

Hjärtat 7 månader!

Det är ofattbart vad fort tiden går! Redan 7 månader gammal, och redan träningsintresserad.. ;-) Eller nja, han gillar mammas gummiband, men förstår inte riktigt hur de ska användas..
Det är så underbart att vara mamma åt Axel. Varje gång jag ser på honom slår hjärtat ett extra slag och jag blir alldeles varm. Då är det svårt att förstå människor som inte vill ha barn. Jag känner snarare att jag vill ha fler små underbara människor i mitt hem! Vår goe lille prins, vad skulle vi göra utan honom? :-)

posted from Bloggeroid

De med mindre tur än vi..

Tänk vilken tur vi har, vi som är födda i Sverige, med rinnande rent vatten, där ingen behöver svälta och de allra allra flesta även har tak över huvudet.. Tänk vilken skillnad om du och jag istället hade fötts av en fattig kvinna i Somalia, och nu lämnat några av våra syskon för att vandra, pendlande mellan liv och död för att slutligen förhoppningsvis kunna få plats på ett utav Kenyas flyktingläger..

Torkan på Afrikas horn är den värsta på 60 år, och massor av människor tvingas fly för att över huvud taget ha en liten chans att överleva.

Jag såg en bild på en liten 2-årig pojke i ett utav Kenyas flyktingläger, och bilden berörde mig djupt. Pojken var bara hud och skelett; hans kropp hade glömt vad den ska göra med mat. Jag grät högt när jag såg bilden och tänkte att det kunde varit Axel. Han är någon annan mammas Axel, någons ögonsten, men som haft oturen att födas på fel ställe, och därför kanske inte överlever.

På alla svältande barns vägnar uppmanar jag er därför; smsa TIMME till 72970, och skänk på så sätt 50 kr till Läkare utan gränsers arbete mot svälten. En liten summa för dig, men som kanske blir räddningen för afrikanske Axel.

posted from Bloggeroid

Vilken hetta!

Idag har det varit riktigt varmt. Sådär klibbigt så det nästan är svårt att andas. Vi hade fikabesök här på förmiddagen, och efter det gick solen i moln, även om hettan bestod. Men jag hoppades på det bästa och satte Axel i joggingvagnen, tog hundarnas koppel och gav oss ut på dagens första träningspass. Usch vad det var tungt! Trots att jag bara sprang 6 km, så kändes det som det dubbla, minst!
Hoppas att dagens andra löppass går bättre! Det ska dessutom avslutas och avnjutas med ett bad! :-)


Svettiga och klibbiga idag!

posted from Bloggeroid

Kalas!

Idag var det dags för Axels kusin Elias att ha sitt 4-års kalas. Storasyster Maja var som vanligt väldigt sugen på att ha sin kusin i knät. :-) "Plastkusinen" Amanda är också väldigt duktig på att ta hand om lille Axel. Axel har tur som har så goa kusiner helt enkelt! :-)


Axel, Maja och Elias

posted from Bloggeroid

Nu suger det allt i restarmen!

2 höstar på raken har vi haft turen att komma iväg på solsemester.. Så nu när hösten närmar sig så börjar jag titta lite mer på resesajterna. Jag tycker att det skulle vara SÅ mysigt att komma iväg på första bad-semestern med vår lilla familj! Tanken på att bada fötterna med Axel och vila i skuggan känns otroligt lockande.. Så nu är jag helt insnöad på vackra bilder av palmbeströdda stränder, solnedgångar och vitkalkade små hus med blåa dörrar.

Hoppas det kan bli av även i år! :)

Vilken besvikelse!

Jag hade laddat för lidingö i år. Jag tänkte att jag kanske t.o.m skulle kunna persa.. Hade varit lite häftigt 8 mån efter att ha fött barn! Så döm om min förvåning OCH besvikelse när jag skulle anmäla mig för några dagar sen och upptäckte att det var fullt i startgrupp 4-7. Innan 4:an kan jag inte seeda mig till att platsa och efter 7 vill jag inte stå.. Så vad gör man? Funderar på en repris av Växjö Marathon den 15e oktober.. Men då gäller det att träningen får än mer fokus än idag!! Tur att vi skaffade den där joggingvagnen alltså!

Igår följde jag Claes Åkessons senaste uppmaningen i ledarspalten av RW. Jag sprang obekvämt. Alldeles för varmt för att träna intervaller igår, och tempot var alldeles för högt, men I did it! Jag måste ut ur min confortzone mer, inte bara traska på otaliga km i 6min-tempo....