Inte ironiskt alls

Visst ni att jag har en väldigt musikalisk hund? Jorå, så är det faktiskt. Varenda gång vi spelar på keyboarden så kommer han och sällskapar oss och sjunger.. Idag blev det en fin fyllning till "För kärlekens skull". Det är så härligt när man får lite positiv feedback för spelandet! Ibland kommer han och knuffar bort händerna från tangenterna också. Hade han bara kunnat, så hade han säkert spelat själv också!

Jorå, såatte

Kaloridag

Idag är det vilodag. Jag hade egentligen tänkt gymma sista timmen på jobbet, men sen blev det ingen tid till fysträning.. Jag ville inte heller stanna kvar i stan efter jobbet eftersom hundarna var ensamma hemma. Så idag laddar jag depåerna med diverse snask (jag vet, det är verkligen obra, men jag är en slav under sockret!!) för att imorgon ge mig ut på en 20 km-runda.. Det var alltför länge sen sist och kroppen längtar faktiskt efter ett riktigt långpass.. Visst, jag sprang rätt långt igår med, men det är nåt visst med 2 mil.. *drömmer*
Men fram tills imorgon förmiddag ska jag snaska på! :)

Ett under att jag ännu inte nallat av påsen. Den sparas till Grey's Anatomy ikväll! :)

Mästarnas Mästare

Då var det klart! Armand Krajnc blev mästarnas mästare 2010! En mycket värdig vinnare! Det var ett spännande avsnitt idag; när det blev klart att Tomas Johansson skulle komma i finalen blev jag så glad att jag började klappa i händerna och skrika (vilket triggade igång hundarna rätt bra kan jag tillägga).. Det var så oväntat och roligt! Alla tre var värdiga finalister, men det kändes kul att det var just Tomas som knep finalplatsen ändå!

Jag kommer sakna att sitta bänkad på tisdagkvällarna, och hoppas min önskan slår igenom; att Mästarnas Mästare ska ta in både kändisar och "rookies"; vanliga motionärer (dvs att jag får vara med! ;) ). Jag tycker man blir så extremt sugen på att testa hur många av momenten som man själv hade klarat, eller kanske t.o.m presterat bra i! Men tills dess (den dagen lär knappast inträffa) så går mina hyllningar till Armand Krajnc, denna sköna människa! :)

Mästarnas Mästare 2010

VIKTigt

Det är lätt att snöa in sig på vikt.. Att väga sig varje dag och förfasas över att vågen kanske visar ett halvt kilo mer än igår.. Eller att man kanske gått ner ett kilo och jublar åt detta? Jag vill med mitt inlägg absolut inte förespråka för stort viktfokus eller erkännande av dagens kroppsideal, huvudsaken är att man mår bra och trivs med sig själv!! Men jag ska erkänna att även jag haft lite viktnoja till och från. Det blev inte bättre av att jag var hos en välkänd löparbutikskedja och frågade om råd eftersom min höft gjorde ont när jag sprang och expediten sa: "ja det är sånt som kan hända oss tyngre löpare". Precis vad varje tjej vill höra? Eller?
Jag tycker själv att jag har lätt att lägga på mig (om jag inte tränar alls vill säga), men folk som hör det fnyser och tycker att jag hånar de som verkligen har lätt att lägga på sig. Och ålrajt, jag lägger kanske inte på mig så att jag blir direkt överviktig, men i alla fall så att det syns en markant skillnad som jag själv upplever som mindre positiv. Titta bara på mitt talande exempel nedan; under ett halvår i Schweiz med förändrade kostvanor och i princip ingen träning gick jag upp 10 kg på ett halvår. Så kom inte och säg att jag inte kan.

Numera äter jag i princip vad jag vill, även om jag försöker äta bra och tack och lov faktiskt inte tycker om fet mat. Dock älskar jag kakor och godis, vilket är en väldigt stor last och synd för mina tänder. Men ändå kan man ha mer eller mindre bra dagar. Det är otroligt vad man ser subjektivt på sig själv!
Men för att återgå till vikt: 10 kg plus (kanske bara 7 i dagsläget förstås) eller dagsform? Då och nu, vad tycker du är bäst?

Choklad och öl kontra lakrits och långdistanslöpning

Långpass med Sandra

Idag var det dags igen! Löpning ihop med Sandra. :) Hon kom ut till mig så jag fick fundera ut en lämplig rutt. Det är ju inte helt enkelt än med tanke på att alla små skogsstigar fortfarande är översnöade (och efter det förmodligen är alldeles för klafsiga), men håller man sig till grusvägarna runt omkring så går det rätt bra. Sandra hade med sig Buster, så vi började med att springa en kort runda på ca 5.5 km där Buster och Enya fick följa med. Sedan lämnade vi av Buster och Enya här hemma och släppte istället ut den store besten (Alfons). Sedan var det bara att ge oss av runt sjön Kläggen igen. Irriterande nog hade jag råkat trycka av min Forerunner så av första rundan registrerades bara 400 meter. Tur att Sandra också hade en Forerunner så jag kunde få åtminstone hela distansen och framför allt tiden!
Idag var det faktiskt trögt, även om vi pratade på friskt hela tiden. Benen kändes lite tunga och jag kom aldrig in i andra andningen kändes det som. Men det gick ändå. Summa summarum 16.6 km, så det får man väl vara nöjd med!!

Efter träningspasset följde den numera obligatoriska koppen varm choklad, och idag, dagen till ära slank det även ner en Farmers. ;) Men nu ska det lagas mat på riktigt, och självklart ska måltiden toppas med en kopp Java!

Mmmm, Farmers!

Inställningar ändrade..

Nu ska det gå att kommentera inläggen för alla, även om man inte har google-konto! Skriv gärna en rad! :) Natti natt!

Dagens (veckans/månadens?) höjdpunkt!

Dagen började så smått med ett (surprise surprise) löppass. Jag skulle träffa min kära vän Eva på en kopp (vuxenvälling) kaffe latte inne i "stan" kl 13.00 och sov för en gång skull ut ordentligt.. (Ända till klockan halv tio, vilket är ovanligt sent för att vara mig, men så hade jag ju en ovanligt intensiv jobbvecka förra veckan också...)

Detta resulterade iallafall i att jag hade ca 45 minuter på mig att springa, om jag skulle hinna duscha och fixa till håret också - och tro mig - det behövs! Jag ser inte mig själv som så jätte-utseendefixerad, men det finns gränser.. Jag vill inte gå utanför huset och se ut som ett penntroll i håret! Kort och gott, tiden jag hade var 45 minuter, så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i lervällingen som en gång var en grusväg. Trots det geggiga underlaget så sprang jag fortare än vanligt. Jag brukar ligga på runt 5.45 min/km i träningstempo, men nu snittade jag 5.20.. Och visst kändes det att det var jobbigare, men det var ju inte bedrövligt mycket jobbigare. Så då tänkte jag med glädje i själen att det nog inte är någon omöjlighet att springa Landsjön Runt på 5 mintempo! Vi får väl se.. En månad återstår..

När jag kom hem från besöket på byn och även en sväng hos bilfirman i Sunne, så väntade en avi på posten.. Det enda jag kunde se var att jag hade ett paket från Basel att hämta ut, vilket i sin tur gav mig två alternativ! Antingen var det från au-pairfamiljen (inte särskilt troligt) eller från min underbara vän Catta (mer troligt). När jag väl öppnade paketet skrattade jag högt!


Förutom brev skickade hon med ett foto på sig själv, FARMERS <3 (en sorts müsli-bar som jag brukade köpa när jag bodde där nere, en Starbuck's mugg och en brand-new Marian Keyes-bok! Me like. Men allvarligt talat. Hur mycket älskar man inte den här tjejen som skickar såna underbara bilder på sig själv? Skulle lägga till en närbild på det sköna fotot, men blogger vill inte riktigt vara med idag, så ni får snällt vrida på huvudet om ni vill kolla in den skönaste tjejen i världen! Jag är sååå ledsen att vi inte träffas oftare! Nu blir det till att skriva svar!

Imorgon väntar nytt pass med min nya löparkompis. Kul!! Är så mycket roligare med sällskap!