The big three-oh coming up..

Ja, så hemskt är det faktiskt. 30-årsdagen närmar sig med stormsteg.. Och så gör även lillens ett-årsdag, ett lite roligare evenemang förstås! :-)
Men åter till 30-årsdagen.. Vad ska man önska sig i present?? Jag har ingen aning.. Har kollat lite på klockor och smycken, men jag vet faktiskt inte.. I 30-års present vill man kanske ändå ha nåt lite mer spännande än bara träningskläder, böcker eller musik, vilket brukar vara standard på min önskelista. Om någon har några tips så hör av er.. Mottages tacksamt! :-)

För att byta ämne.. När jag jobbade häromdagen var vi runt och knackade dörr.. Och en som öppnade hade VÄRLDENS sötaste valp i famnen. Så nu har jag blivit tokkär i en ny ras. Se och älska! :-)

Mammaledighetens sista del!

På nyårsafton gjorde jag mitt sista arbetspass för ett tag.. Jag ska nämligen vara mammaledig igen tills mitten på april, då pluttis börjar dagis. Visserligen ska jag göra lite gästspel på jobbet; ungefär var tredje helg ska jag in och jobba, men ändå. 81 % ledighet!

Jag var lite förvånad när jag kände mig lite sorgsen över att hänga in jobbkläderna i skåpet. Kanske också för att jag när jag kommer tillbaka fullt ut i april, inte längre ska jobba i blått. Jag vet inte. Lite sorgset var det, men å andra sidan är det supermysigt att få vara med världens bästa lille kille dagarna i ända! Och jag tror nog att allt blir väldigt bra i slutändan. Annorlunda, men bra! :-)

Mammas lille pojk börjar bli stor!

Han går inte än, och vill inte heller krypa på vanligt sätt.. Axel sitter på rumpan med ett ben framför sig och hasar sig fram.. Men han tar sig framåt och det är väl huvudsaken. :-)
Axel har dock börjat på att resa sig så smått mot föremål, gärna saker som man inte får röra... Som braskaminen.. ;-) Jag kan tillägga att han INTE hade fått gå i närheten om vi eldat, ifall att någon förfasas över att han är där och leker.. Det är riktigt kul att se hur han utvecklas nu, det är nästan nåt nytt varje dag! Nu är jag ju mammaledig igen fram tills Axel börjar dagis, så nu är det mycket kvalitetstid med världens goaste pojk!

posted from Bloggeroid

Insomnia...

Visst, klockan är inte jättemycket.. (00:13 för att vara exakt) Men det hör ändå inte direkt till vanligheten att jag smyger upp från sängen efter att maken somnat.. Men ikväll blev det så. Jag är pigg som en lärka. Det KAN ha något att göra med faktumet att jag jobbat tre nätter på raken, och därmed vänt på dygnet.. Och kanske även faktumet att jag lade mig vid 7, gick upp vid 14-tiden, för att sedan försöka lägga mig igen runt 23.. Dömt att misslyckas, eh? Så här sitter jag nu. Jag har redan försökt lösa världens alla problem innan jag väl tog steget att gå upp igen, så vad ska jag göra nu? Kanske jag ändå skulle beställa den där skivan med Jay Z och Kanye West? Eller lägga lite bud på tradera.. Eller fastna i någon löparblogg? Så många val! ;-) Jag ger mig själv en halvtimmes data-tid, sen SKA jag somna!

Hoppas att ni alla hade en fin nyår förresten. GOTT NYTT 2012!! Jag inleder året med mammaledighet på ca 80 % och nyårslöftet att ÄNTLIGEN bli fit igen! Jag längtar riktigt efter att komma i bra form igen, senaste månaderna har varit en katastrof!!

God Jul

Jag vill önska alla en riktigt god jul! Jag hoppas ni får en fridfull jul med god mat, underbart sällskap och härliga löppass! ;-)

Löpning i mörker

Det finns en sorts löpning som jag verkligen hatar. Hatar, avskyr, DETESTE! Meen, som man ändå måste ta till ibland när tiden inte räcker till..

Det handlar om löpning i mörker. Löpning när man ser en liten ljuspunkt ca 5 meter framför sig, allt annat är bara som en stor mörk vägg. Det har väl också mycket att göra med faktumet att vi bor på landet utan gatubelysning (förutom på stora vägen, där man ändå inte vill springa med vagn och vovvar).

Så det som gäller då är pannlampa och reflexväst på - sen är det bara att bita ihop. Och jag haaatar det som sagt. Jag ser tusen glimmande vargögon i skogsbrynet som bara väntar på att sätta tänderna i mina hundar.. Så döm om min glädje när pannlampan slocknade halvvägs idag. Komiskt nog var min första reaktion "släcker de gatubelysningen redan?". För det blev MÖRKT. Jag har lärt mig att försöka se det positiva i allt. Positivt i detta? Det gick fort hem! ;-)

Blogga? Vad är det?

Har nästan glömt hur man gör nu.. Det värsta är att jag inte direkt kan skylla på nåt heller, eftersom själva bloggningen inte tar så värst lång tid.. MEN.. Det kanske beror på att detta delvis är en träningsblogg, och min träning dessa dagar inte är något att skryta med direkt. Det enda jag skulle kunna skryta med är att jag trotsade vädrets makter igår och gav mig ut i ösregn på blank-is. ;-)

Jag provade en ny träningsform i början på veckan; skidskytte. Oh, sweet love. Snacka om kärlek vid första träningstillfället. Eller.. Jaa, nu sköt jag bara. Min skidåkning är ytterst modest, men kanske kan bli bättre i vinter. Jag frågade om det inte fanns något motsvarande korplag för oss som är lite till åren komna, men ändå vill börja med denna fantastiska idrott. Vi får väl se var detta slutar. Förmodligen ingenstans. Det är som vanligt. Förälskelsen i den nya idrotten falnar och jag faller tillbaka på löpningen. Min längst varande kärlek någonsin. :)

One love. Löpning. :)