Imorgon är begravningen. Jag är livrädd inför dagen och känner ett starkt flyktbeteende. Jag vill krypa ur mitt skinn och skrikande springa långt långt bort. Är det detta som kallas ångest? För tredje gången i mitt liv har jag tagit en sömntablett. Behöver jag tillägga att samtliga tillfällen skett inom loppet av 3 veckor... Hoppas nu att jag får sova, och hoppas att jag upplever morgonen som ett vackert avsked istället för att enbart känna avgrundsdjup skräck inför fsktumet att jag aldrig någonsin mer får vistas i samma rum som Arvid och Nils, våra underbart fina tvillingpojkar.
Hej ångest, och förhoppningsvis godnatt.
Hej ångest, och förhoppningsvis godnatt.
posted from Bloggeroid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar