Dagarna går på något konstigt sätt.. Redan har två veckor gått sedan pojkarna konstaterades döda. Nu är det mesta färdigplanerat. Begravning blir till helgen. Kista, urna och asklund är bestämt.
Allt känns så overkligt emellanåt, som om man tittar på sig själv utifrån. Vissa dagar känns lite bättre, medan andra dagar vill och orkar man knappt gå upp ur sängen, och tillvaron känns tom och meningslös. Frågan man alltid kommer tillbaka till är VARFÖR kunde våra små pojkar inte få växa upp i vår familj? Vilket högre syfte kan möjligtvis rättfärdiga deras död? Vad kan vara bättre än att de skulle få levat?
En del av mig dog den dagen, på söndagen för två veckor sedan. Jag kommer nog aldrig bli helt densamma igen.
1 kommentar:
Tik tok tik tok ;-) Lycka till x
Skicka en kommentar