Idag är det en vecka sedan det konstaterades att pojkarnas hjärtan hade slutat slå.. En vecka av mörker och sorg, men ändå med en del skratt mellan varven. Det är bara att glädjen inte håller i sig. Jag känner mig mest som ett tomt skal, som tömts på allt positivt innehåll såsom personlighet, lycka och framtidsvisioner..
Jag hittade en blogg idag till en tjej som genomgått precis samma sak som vi. Det var otroligt befriande att se någon annan sätta ord på just de känslor jag själv känner. Och att läsa vidare och se att det blir bättre! Självklart kommer pojkarna alltid vara en del av mitt liv, men såret kommer förhoppningsvis inte alltid göra lika ont!
Mammas och pappas älskade små perfekta grabbar. Saknar er så!
Jag hittade en blogg idag till en tjej som genomgått precis samma sak som vi. Det var otroligt befriande att se någon annan sätta ord på just de känslor jag själv känner. Och att läsa vidare och se att det blir bättre! Självklart kommer pojkarna alltid vara en del av mitt liv, men såret kommer förhoppningsvis inte alltid göra lika ont!
Mammas och pappas älskade små perfekta grabbar. Saknar er så!
posted from Bloggeroid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar