Vilken dag!

Vissa dagar är det lekande lätt att vara mamma och ensam hemma med lillen; som idag till exempel. Solen skiner, det är plusgrader ute och lillen är supernöjd och glad! (Inte undra på att han är glad, med tanke på vilket lass han gjorde ifrån sig tidigare idag! ;) ) Det är sådana här dagar som man nästan vill gå och ta upp lillen när han sover, för att man saknar honom för mycket! Sådana dagar när jag bara älskar att vara mammaledig och nästan fasar för att börja jobba igen. Jag har verkligen världens underbaraste lille pojk, (även de dagar som inte är lika sköna som denna) och jag ÄLSKAR att vara mamma!

Jag och min goa, glada lille skrutt!

Yes! Äntligen igång igen!!

Igår trotsade jag rekommendationerna, mörkret och min egen trötthet och klädde på mig mina (vanligtvis svettluktande, men nu rentvättade garderobsdammiga) löparkläder, på med pannlampan, tog med hundarna och gav mig ut och SPRANG! Eller ja, springa är nog att ta i. Det var jogging i ordets rätta bemärkelse. Men aldrig har jag sett fram så emot att springa som jag gjorde när jag klädde på mig igår. Jag var som ett barn på julafton! Och faktiskt under hela passet också. Visst det tog emot och var jobbigt. Pulsen rusade, saliven flödade och blodsmaken i munnen var påtaglig TROTS mitt väldigt lugna tempo. Men ändå. Jag var helt salig.. Nu har resan tillbaka påbörjats! Jag ser fram emot att snön försvinner så jag kan springa med vagnen. Och så ser jag fram emot första tävlingen då maken och sonen står och hejar på mamma! :)

Det kanske känns konstigt för några att jag pratar så varmt om löpning när jag är så nybliven mor, och självklart sätter jag familjen först om ni undrar. Men jag tror å andra sidan att jag blir en bättre fru och mamma om jag väl får ge mig ut och springa. Det känns som att jag är gjord för att springa på nåt sätt och jag klättrar lite lätt på väggarna om jag inte får springa. Därför känns det så underbart att äntligen få göra det igen!

Den långa resan mot de långa distanserna har påbörjats. Yeeha! :D

Här växer vi så det knakar!!

Konstigt egentligen, men det känns nästan lite sorgligt att Axel redan har vuxit ur en del kläder.. Han hade så mycket fint som bara använts någon gång.. Samtidigt som det är jättespännande att han växer och är mer med för var dag som går!

I morse sov han (med flera uppvak förstås) fram till 10! Sista timmen mös han på min bröstkorg; hur mysigt som helst! :)

I onsdags kunde jag köra första träningspasset med gummiband efter Axels tillkomst! Och till skillnad från under graviditeten kunde jag nu också köra core-övningarna! Underbart!!! Eftersom vågen börjat visa på + igen (!!) så måste jag ta tag i det här nu! Minst 4 km promenad per dag och gummiband tre ggr i veckan.. Det är ju en början iallafall! Kanske också att mina kakransoner ska strypas eller åtminstone minskas på! :-S Beach 2011 börjar NU! ;)

Axel en månad!!

En månad gammal, då blir man såhär glad!!

Redan har vår lille skrutt blivit en månad! Lite konstigt att tänka tillbaka på vad jag gick igenom just i detta nu för en månad sedan.. Samtidigt som man faktiskt glömt mycket av det smärtsamma och jobbiga, särskilt när man tittar på vår lille guldklimp.. Då känner man att man skulle kunna gå igenom samma sak hur många gånger som helst!! Nu ska dock guldklimpen och hundsyskonen få komma ut på en skön promenad i solskenet! :)

Livet som mamma!

Dagarna bara rusar iväg! Imorgon är Axel redan en månad! Och har lagt på sig ett drygt kilo från födselvikten. Jag tänker varje dag att jag ska uppdatera bloggen, och nu äntligen...

Livet som mamma är en stor omställning! Det är mysigt, roligt, underbart, men också jobbigt! Egentid kan man glömma! Min egentid nu är när jag går på promenad med hundar och vagn och låter tankarna flöda fritt..

Hygienen blir också åsidosatt numera.. Det hör till mer regel än undantag att gå i kräksbeklädda kläder, och att duscha runt var tredje dag eftersom det är ungefär så ofta som jag vaknar före lillen.. För det är inte lätt att ställa sig i duschen och njuta med en gallskrikande bebis i huset. Men men, vad gör väl det när man ändå går runt i mjukisbyxor och kräksiga t-shirts om dagarna som sagt!?

Jag funderar på om jag inte skulle kunna börja jogga lite försiktigt snart. Inte springa utan jogga. Det borde väl gå? Ska ge det några dar/nån vecka till med enbart power-walks innan jag kör igång. Då blir det min nya egentid. Högt uppskattad!

Här är han, min son! Kolla in löparbenen! Bara en tidsfråga innan han följer med mor sin på löprundorna! ;)