Underbara älskade höst! Dagar som denna,

Underbara älskade höst! Dagar som denna, svala, soliga dagar med hög, klar luft är nog de bästa som finns! Absolut bäst ur springsynpunkt! Inte för kalla och inte för varma.. Men nu får jag nöja mig med promenader. I ärlighetens namn sprang jag de första 200 metrarna på promenaden. Katten fick nämligen för sig att hon skulle med, då är bästa sättet att springa ifrån henne, annars går hon bara vilse när hon kommit en bit hemifrån. I alla fall. Dessa 200 meters jogging var potentiellt de jobbigaste någonsin! Jag är så framtung numer att jag höll på att stupa framlänges! Och stegen var tunga och högljudda! Vilken chock! Faktiskt! De där 7 extra kilona känns! Ska bli spännande att börja med träningen igen när bebisen kommit till världen.. Eller kanske inte. Jobbigt lär det bli åtminstone.... Tror jag håller mig till mina promenader ett tag till och låter hundarna springa desto mer. :)

Vb: Fint besök blev det i helgen! Min lå

Fint besök blev det i helgen! Min långväga kompis Josh och hans kompis Bruce bilade genom Sverige och Norge och tog sig tid att spendera ett dygn hos oss! Sjukt kul att träffa Josh igen, det händer inte för ofta.. Också kul att lära känna Bruce lite bättre! Honom har jag bara träffat några gånger för sisådär 7-8 år sedan nere i Basel. Jag visade grabbarna Torsbys sevärdheter, vilket gick ganska fort kan tilläggas! De visade i sin tur biltältet som de hade på taket på Bruces Landrover. Imponerande. Och vad ressugen jag blev! Tur att det är dags snart igen! :)

Ett generande långt avbrott!

Nu var det länge sedan jag skrev något. Verkligen länge sedan! Det har liksom känts lite...menlöst att skriva i denna löpningsinriktadeblogg när jag knappt löpt ett steg på väldigt länge! Och anledningen? Jag är gravid. Och blev faktiskt avrådd att springa ett steg innan 12:e veckan (utan att jag ens nämnt min normala veckodos!!). Och jag är dessvärre som jag är, dvs inte så intresserad av någon annan träningsform, och har därför mest tagit snabba promenader nu. Periodvis har jag formligen klättrat på väggarna, men skrämmande nog anpassar man sig till ett mer passivt liv ganska fort!
Vecka 12 är passerad sedan en dryg månad nu, men löpningen har pinsamt nog inte kommit igång igen ändå av olika orsaker.
Fram tills början på våren så kommer bloggen inte handla lika mycket om löpning som om livet i stort. Jag har fortfarande som ambition att faktiskt komma igång lite lätt igen redan under graviditeten, men med tanke på att jag blir större och tyngre för var dag som går så kommer det knappast bli lätt! En sak är iallafall säker; jag ska skärpa mig med bloggandet!

I brist på löpning... Så får det bli en

I brist på löpning... Så får det bli en väldig massa promenader. Hundarna tycker egentligen bättre om det än om löpning, nu hinner de ju nosa på allt de vill! Förutom promenader idag så har jag även pysslat i trädgården, i brist på jordfräs så gräver jag för hand. Jobbigt är bara förnamnet...

Rädd, riktigt rädd.

För tre veckor sen sprang jag tio mil under en vecka. Idag fick jag andnöd av att gå uppför en brant backe. VAD HAR HÄNT??? Kan konditionen verkligen försvinna så fort? Blir nästan gråtfärdig.. :(

Bloggtorka

Mitt bloggande har legat av sig lite på sistone.. Jag har haft mycket annat att stå i, och träningen har ju också blivit lidande av diverse anledningar, vilket medför ett visst glapp i bloggningen.
Jag ska försöka springa på fredag, om jag orkar. Sedan måste jag av medicinska skäl ha ett uppehåll på åtminstone ett par veckor. Ärligt talat suger det, men som jag känner mig nu så är det inte så lätt att springa i vilket fall som helst. Bara att hålla tummarna för att allt går bra och att jag kan börja springa försiktigt så småningom igen!
Jag får glädja mig åt alla er som kan springa, och så får jag väl springa i vatten eller gå med stavar eller nåt annat (fjantigt). Behöver jag tillägga att jag sällan tränar nåt annat än löpning och därför tycker all annan träning är pisstråkig?

Idag hade vi trivseldag på jobbet med en släng av dödligt allvar. Trevligt att umgås och gött att vara ute hela dagen.. Men vad TRÖTT man blir. Skulle kunna somna sittande. Måste hålla mig vaken några minuter till. 60 min till. Sen är Grey's Anatomy slut. Då ska jag zzZzzZzzzzoooovaa!

En bra anledning till att inte sova än...

Jaha. Det var det.

All träning, alla svettiga timmar jag varit ute - till ingen nytta! Okej, lätt överdrivet då. Faktum att jag (nästan) älskat varje sekund är ju också rätt väsentlig. Men av tre inbokade tävlingar i vår blir även tävling nr 3 inställd. Surt sa räven, men ibland är det bara att bita ihop. I slutänden är det förhoppningsvis till det bästa? Och jag har ju resten av livet på mig att tävla, bara att ta nya tag! Men för att plåga mig själv ytterligare ska jag till Sunne ändå imorgon och tråna åt alla andra som FÅR och KAN springa! Och drömma att jag var en utav dem. Och att jag verkligen höll mitt 5min-tempo. Det får bli nästa gång. Nästa halvmara. Eller kanske nästa mara. Life goes on. Suck.

Gäller att hitta löpglädjen igen nu. Borde kanske inte bli så svårt..